Reportage i ÖP: Alternativen finns lokalt!

Publicerad 15 mars 1999 i Östersunds-Posten. Text: Henrik Dahlsson.

Vår värld blir allt mer global. Information och pengar flyttas sekundsnabbt mellan kontinenter med den nya tekniken. Vi kan ta oss från en del av jordklotet till en annan på kort tid. Det underlättar mänskliga möten som kan öka kunskapen och förståelsen för andra människor.

Detta är en positiv del av globaliseringen.

Ekonomin blir också allt mer internationaliserad. Den avreglerade världsmarknaden har ökat konkurrensen och sänkt priserna på många varor. Det för konsumenterna till vinnare, i varje fall på kort sikt. Förlorarna är vår livsmiljö och de människor som tvingas sälja sin arbetskraft billigt.

Detta är en negativ del av globaliseringen.

Den globala ekonomin är nu även på väg att omfatta handeln med livsmedel. Världshandelsorganisationen, WTO, inleder förhandlingarna 30 november om att bland annat minska jordbruksstöd och importskydd. Ökad frihandel ska leda till lägre matpriser och lyckliga konsumenter.

Hittills har vi dock sett att ett fåtal storföretag dominerar handeln med livsmedel. Genom att ta patent på gener och växtsorter kan dessa företag kontrollera vad som ska odlas på världens åkrar. Med omfattande regelverk, som i EU:s fall, styrs också det enskilda jordbruket in i detalj.

Makten över maten flyttar från lokalsamhället till ett fåtal styrelserum.

Avregleringen och den hårdnande konkurrensen gynnar den starke. De stora jordbruken klarar konkurrensen med Europa och övriga världen. Men de mindre jordbruken får svårt att överleva.

Nätverket NOrdBruk, en sammanslutning av småbrukare, höll igår seminarium på Torsta vid Ås Naturbruksgymnasium med inbjudna gäster för att diskutera småbrukens roll och framtid.

Nico Verhagen, koordinatör för småjordbrukarnas europeiska organisation, CPE, säger att valet inte står mellan protektionism eller frihandel. Det handlar om att reglera handeln så att varje land kan föda sin befolkning och bestämma hur denna mat ska produceras, menar Verhagen.

På så sätt ska ”matsäkerhet” kunna garanteras.

Storjordbruken i södra Sverige skulle, rent tekniskt, kunna föda hela landets befolkning med massproducerad mat. Men det skulle göras på bekostnad av ännu fler nedlagda småbruk och en försämrad miljö. Försörjningen för många människor, inte minst i skogslänen, skulle gå förlorad.

Betydelsen av att bevara den lokala, småskaliga jordbruket handlar därför om att erbjuda livsmedel av hög kvalité, skapa sysselsättning, värna miljön och bidra till levande bygder runt om i landet. Men den internationaliserade jordbrukspolitiken motverkar just denna utveckling.

Konsumenter i den rika världen kan köpa billigt livsmedel som rest över klotet. Vi tror att vi har fyndat. Men kostnaden får betalas av människor i andra delar av världen och vår gemensamma miljö.

Därför måste de lokala alternativen stärkas.

Söndagens möte i Ås kan förhoppningsvis öka den insikten.