Nyéléni-mötet
Mellan den 22 och 28 februari samlades, från mer än 80 länder, fler än 500 särskilt inbjudna deltagare till ett möte i byn Nyéléni, Sélingué, Mali för att tillsammans förstärka, vidareutveckla och sprida kunskapen om begreppet Food Sovereignty = mat- livsmedelssuveränitet. Ett begrepp som La Via Campesina – LVC – lanserade första gången vid FN-organet FAO:s möte i Rom 1996, det möte där det internationella samfundet bestämde sig för att halvera världssvälten till 2015.
Bakom inbjudan stod förutom den globala LVC-rörelsen, bondeorganisationen CNOP från Mali, den Västafrikanska bondeorganisationen ROPPA, World March of Women, World Forum of Fish Harvesters and Fisherworkers, World Forum of Fisher Peoples, IPC for Food Sovereignty, Food Sovereignty Network och Friends of the Earth (som inom parentes sagt bildades i ”Roslagens famn” 1971). Bland sponsorerna av mötet fanns, förvånande nog även ett svenskt namn Swedbio, förvånande därför att ordet suveränitet har brukat vara tabu att uttala i kombination med mat i Sverige, det brukar omedelbart korrigeras och uttalas livsmedelssäkerhet istället, vilket är någonting helt annat.
De inbjudna deltagarna kom från en mängd olika organisationer av bönder, fiskare, herdefolk, ursprungsfolk, jordlösa, lantarbetare, skogsbrukare, immigranter, kvinnoorganisationer, miljöorganisationer, konsumenter m.fl. NGO:s. Även representanter för FAO och FN-organet IFAD deltog i mötet, som hölls i en nyuppförd by, där deltagarna logerade i ett hundratal hyddor byggda på traditionellt sätt av soltorkat lertegel och annat material från platsen.
Byn hade getts namn efter en legendarisk kvinnlig jordbrukare i Mali – ”Nyéléni”. Vi utspisades med kost, tillredd på traditionellt sätt av kvinnor från Sélingué, och av råvaror hämtade direkt från platsen. Eftersom extensiv boskapsuppfödning av tradition (naturbetingat) dominerar jordbruket, så stod nöt- och fårkött på matsedeln både till frukost, lunch och middag Djuren slaktades (hallalh) inför varje måltid, inför ögonen på matgästerna, utanför ”köket” och hamnade direkt i grytorna. Verkligen ”kortreist mat” (lokalproducerad), som en norsk deltagare uttryckte saken
Varje arbetsdag inleddes med en ”mística” i plenariet, ett kulturellt inslag med uppträdande på stora scenen av ofta spontant bildade grupper med folk från olika delar av världen som sjöng, spelade eller uppförde små teaterstycken ”skrivna” och inövade bara någon dag eller timmar i förväg. Därefter delade vi in oss i mindre arbetsgrupper som diskuterade olika teman och resultaten av dessa diskussioner redovisades sedan av de olika grupperna vid gemensamma möten i plenariet.
Mötet besöktes av Malis president och dess jordbruksminister, en fransk presidentkandidat, ambassadörer från Marocko och Venezula, Sélingués borgmästare och en borgmästare från Norge. I Norge har till exempel mer än hälften av landets kommuner redan gått samman i ett upprop där man av den norska regeringen kräver en jordbrukspolitik i linje med food sovereignty konceptet.
Avsikten med Nyéléni-mötet var förutom att stärka och fördjupa konceptet food sovereignty, och diskutera det mellan olika organisationer, också att stimulera deltagarna till att arbeta vidare bland olika organisationer på hemmaplan för att på så sätt sprida kunskapen om food sovereignty i vidare kretsar. Och nog var mötet stimulerande och ett möte långt utöver det vanliga, helt unikt i sin utformning, och som den kvinnliga FN-representanten från IFAD, synbarligt rörd, sa under avslutningscermonin – detta blir verklgen ett minne för livet.
Som medlem i NOrdBruk, den svenska förgreningen av LVC, och därmed den ende svensk som bjudits in till mötet, känns det nästan som en övermäktig uppgift att försöka ge röst åt begreppet matsuveränitet i Sverige, med den historiskt och politiskt hårt cementerade inställning vi har till ett livsmedelsproducerande svenskt jordbruk, jämfört till exempel med vår närmaste granne Norge. Ibland önskar man nästan att man vore norrman.
Hans Röös
Läs mer på: Nyeleni2007.org/
