Artikel i Miljömagasinet: Matsuveränitet allt mer aktuellt

Med valet av Donald Trump, ökningen av extremhögern i Europa och ökad migration finns det ett akut behov av att intensifiera samarbetet mellan länder och deras befolkningar. Krig, klimatförändringar, utarmning av naturresurser, fattigdom, hunger och undernäring, men också ökningen av ojämlikhet, är grundläggande problem som mänskligheten måste försöka lösa tillsammans. Detta kan inte ske utan att ifrågasätta både den nuvarande nyliberala globaliseringen och de främlingsfientliga och nationalistiska riktningar som motsätter sig den ekonomiska globaliseringen för att samtidigt skydda och försvara sina egna intressen.

#NOrdBruk inlägg i #MiljöMagasinet nr10
http://www.miljomagasinet.se/
#Matsuveränitet allt mer aktuellt

De falska svaret på nyliberalismen är i rampljuset. Särskilt med Donald Trump, som i sitt presidentprojekt å ena sidan utvecklar skydd mot import och har fått TPP och TTIP till ett stopp, och å andra sidan främjar finansiell kapitalism, amerikanska transnationella företag, fossila bränslen och grön kapitalism, … medan han förnekar klimatförändringarna och undertrycker sociala rörelser. EU är inget undantag då man ålägger Afrika mycket ojämlika ekonomiska partnerskapsavtal (EPA), och har i sin gemensamma jordbrukspolitik (CAP), maskerade verktyg som möjliggör skydd och dumpning [1]. Officiell kritik, inklusive den av IMF, av defekter och överdrifter av globaliseringen, senareläggning av TTIP (medan CETA [2] är i färd med att antas), och den nuvarande minskningen i den internationella handeln, visar oss att det nyliberala ramverket är pressat. Men denna utveckling hindrar inte transnationella företag från att genomföra sina offensiver, skydda sig med patent, och försöka införa privata skiljedomstolar i handelsavtal.

Sociala rörelser kämpar mot förhandlingar om ”fria” handelsavtal, och kräver klimaträttvisa, internationell solidaritet, och att de mänskliga rättigheterna för alla respekteras, överallt. Dessa olika kamper syftar till att uppfylla de förväntningar som de människor som drabbats av effekterna av den nyliberala globaliseringen har. Hälsosamma livsmedel, en god miljö, inkomster och sysselsättning. I hjärtat av dessa kamper är matsuveränitetsrörelsen, som hävdar folkens rätt att demokratiskt bestämma deras mat och jordbrukspolitik, och syftar till att radikalt förändra våra livsmedelssystem.

Vårt svar på uppkomsten av nationalism och främlingsfientlighet ligger i att stärka mobiliseringar på fyra nivåer (lokal, nationell, regional, internationell) för att uppnå matsuveränitet, ett krav som gjorts av den globala bonderörelsen La Via Campesina och många andra organisationer sedan 1996. Matsuveränitet är ”rätten för människor, deras länder eller samhällen, att definiera sitt jordbruk och livsmedelspolitik, utan dumpning gentemot tredje land”, (La Via Campesina, 2003). Det «sätter dem som producerar, förädlar och konsumerar hälsosam och lokal mat i hjärtat av vårt jordbruk och livsmedelssystem […] i stället för kraven från marknaden och transnationella företag …” (Nyéléni Forum, 2007). Matsuveränitet är ett demokratiskt krav, som går tvärtemot storföretagens agenda om maktkoncentration. Detta är inte en planerad reträtt: de sociala rörelserna som kräver matsuveränitet uttrycker internationell solidaritet och ifrågasätter inte den roll som den internationella handeln kan ha – trots att de kräver dess reglering och för en omfördelning mellan internationell handel och förstärkta lokala livsmedelssystem.

Matsuveränitet måste översättas i FN till nya internationella handelsregler. Regler som gynnar införandet, på nationell och regional nivå, av jordbrukspolitik som är anpassad till behoven hos länderna vad gäller organiseringen av marknaden, och som bidrar till ett hållbart jordbruk, produktion och handelspraxis. Det syftar till att ge säker livsmedelsförsörjning under goda förhållanden. Matsuveränitet är inte det samma som självförsörjning. (NOrdBruks kommentar: Självförsörjning kan vara ett val och bör vara ett val i Sverige eftersom vi har så goda förutsättningar. Det behöver inte heller innebära att man utesluter all handel) Den vill sätta den internationella handeln i dess rätta plats genom att prioritera jordbruk och livsmedel för människor, inte marknader. Det ger en ny ram, gynnsam för en politik som främjar relokalisering av produktion, agroekologi, och hållbar tillgång till / skydd av naturresurser. Det gör det möjligt att utveckla kulturellt anpassade livsmedelssystem som prioriterar näring, hälsa och miljö.

På internationell nivå ger matsuveränitet grunden för att flytta från nuvarande hegemoniska handel – som med WTO:s regler gynnar mäktiga stater och transnationella företag -, till kooperativa utbyten, som sätter gränser för länder med goda förutsättningar att kunna missbruka sin konkurrensposition. Skyldigheten för länder att inte skada jordbruksekonomier i tredje land skall motsvaras av rätten att införa verkliga skydd – tullar och importkvoter i synnerhet -, som grundas på ekonomiska, sociala och miljömässiga skäl.

Inför den globala koncentrationen av makten över våra livsmedel har konsumenter och medborgare utvecklat både en ökad förståelse av vad som står på spel och deras egna potentiella handlingskraft. Initiativ för att återlokalisera livsmedelssystemet ökar snabbt i antal men förblir bräckliga med nuvarande politik. I denna kamp för matsuveränitet får vi inte lämna bönderna ensamma. Livsmedel är allas angelägenhet. Tillsammans måste bönder och det civila samhällets organisationer, institutioner, forskare, föreslå nya regler, nya ramar för den internationella handeln med jordbruks och livsmedelsvaror, och en ny jordbrukspolitik som bygger på framgångsrika lokala «övergångs» alternativ. Det är brådskande. Det förestående antagandet i FN av en deklaration om rättigheter för bönder och andra personer som arbetar på landsbygden, och avancemang i kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning (CFS), bland annat om vikten av tillgång till territoriella marknader för små livsmedelsproducenter, bör utformas med matsuveränitet som bas.

Genom den stora och mångfacetterade mobilisering det innebär, och dess många positiva bidrag, är matsuveränitet en viktig strid i den nuvarande perioden som präglas av stor osäkerhet. Uppgiften är att stävja nationalism, orättvisor, främlingsfientlighet, och för att skydda och utveckla ett bondejordbruk för produktion av prisvärd, näringsriktig och hälsosam mat och för att skydda vår planet.

Michel Buisson, Gérard
Choplin, Priscilla Claeys och
Gustave Massia

Textbearbetning: Joel Holmdahl,
NOrdBruk