Konkurrenskraft och sysselsättning

Publicerat på NOrdBruk.se 20180301

Den regionala handlingsplanen för livsmedelsstrategin upprepar det ihåliga mantrat som varit gällande sedan snart 30 år. Det övergripande målet i Örebro lyder: ”En konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar och bidrar till fler jobb och hållbar tillväxt i Örebro län”. Alternativt kan vi förhålla oss till verkligheten.

Sedan tidigt 90-tal har vi varit ”fria aktörer på en fri marknad”, som LRF formulerade det 1989. Vi har under tiden sedan dess blivit allt mer effektiva och konkurrenskraftiga. Har vi då ökat livsmedelsproduktionen och skapat fler jobb under samma period? Det är ju det sambandet det övergripande målet gör gällande.

Vi kan se tydliga trender, så tydliga att endast den som verkligen vill kan missa dem. Skördarna är högre per hektar, djuren växer snabbare och mjölkar mer. En ko 2015 mjölkade 40 % mer än en ko 1990. Samtidigt har vi förlorat 40 % av den självförsörjning av livsmedel för humankonsumtion vi hade 1990. Nära hälften av alla heltidsbönder har försvunnit under samma period. Handelsbalansen för livsmedel förvärras för varje år som går – mer och mer import och av det vi producerar exporteras allt större andel. Vi har nu ett underskott i handelsbalansen för livsmedel som uppgår till nära 50 miljarder kronor varje år. Allt som ett resultat av strävan efter konkurrenskraft för att allt färre ska slåss på den globala matmarknaden.

Data hämtade från SCB, SJV och LRF

Att upprepa samma aktivitet om och om i tron på att resultatet ska blir annorlunda anses galet. Våra politiker och myndigheter vet mycket väl vet om dessa trender. Samtidigt säljer man fortsatt idén om att effektivisering och konkurrenskraft på en global marknad för livsmedel leder till jobb och ökad produktion i Sverige. Dom är inte galna – dom är oärliga.

Vill våra politiker att vi ska delta i den globala ”fri”-handeln är det bara att säga som det är. Att upprätthålla produktion och sysselsättning i Sverige är inte målsättningen. Jordbruket är inte till för folkförsörjning och levande landsbygd. Det är sedan länge en exportinriktad verksamhet som kan ge avkastning för de som har kapital att effektivisera med. Snart med Aktiebolag som ägandeform som det låter…

Alternativet är att vi beslutar oss för att vill ha jordbruk för folkförsörjning och för en levande landsbygd även bortom Skåneslätten. Då är inte exportinriktat jordbruk med konkurrenskraft till vilket pris det viktigaste. Då är det viktigaste att skapa politiska och ekonomiska förutsättningar för en återuppbyggnad av den halva produktion som försvunnit och ett utbildningsprogram för att återfå de 16 000 heltidsbönder som försvunnit från 1990.

Det hade skapat jobb och hållbar tillväxt. Det hade samtidigt inneburit en konfliktlinje mot EU och världshandelsorganisationens syn på livsmedel som handelsvara och jordbruk som kapitalplacering. Det kräver ryggrad att föra en sådan politik. Enklare då att återupprepa den 30-åriga lögnen om konkurrenskraftens positiva effekter på produktion och arbetstillfällen.

//Joel Holmdahl, småbonde och folkhögskolelärare i nordligaste Örebro. Styrelseledamot i NOrdBruk (La Via Campesina – Sverige)