Nyckelbiotoper i skogen

Eva Jonsson, 2020-08-30

Idag är det Skogsstyrelsen som inventerar och tar fram nyckelbiotoper på enskilt ägd mark och på bolagsägd mark. Under åren har det kommit fram otaliga exempel på att den skog som ägs av skogsbolag inte behandlas lika som den enskilde skogsägarens skog. Miljörörelser har i sin granskning sett att nyckelbiotoper avverkats. Skogsbolag har fått tillstånd att avverka. Skogsbolag har avverkat skyddsvärd skog trots miljöcertifieringens riktlinjer som ska garantera skydd.

När skog ska avverkas behövs ett avverkningstillstånd från Skogsstyrelsen erhållas. Skogsstyrelsen har 6 veckor på sig att handlägga ärenden innan den som bett om tillståndet ska ha ett svar. Ibland tvingas myndigheten fatta beslut om avverkning utan att ha kollat om det finns skyddsvärd skog. All skog har nämligen inte hunnit inventeras.

Att tvingas avstå avverkning innebär ett ekonomiskt bortfall för skogsägaren. Den inkomst som skogsägaren tvingas avstå från blir inte skogsägaren kompenserad för i så stor utsträckning. Det görs naturvårdsavtal där skogsägaren förbinder sig att inte avverka skogen för en 50 års period. Men ersättningen är låg och det tar lång tid att få avtalet genomfört och lång tid för att få pengar från myndigheten för avtalet.

En mindre skogsägare har mindre möjligheter att avsätta skog för bevarande då ekonomi, familj och framtidsplaner styr. En som ägnar sig åt timrande av timmerhus kan t.ex. själv vilja spara vissa delar av skogen för detta ändamål. Eller om det rör sig om framtagande av speciella trädbestånd av björk för
möbeltillverkning eller för framtagande av fetved från tall. Allaolika mål som ligger som bakgrund för olika brukande av skogen är gissningsvis nästan lika många som antalet skogsbrukare. För väldigt många skogsägare handlar det om ett långsiktigt brukande av skogen. Man brukar skogen för att kunna lämna över till nästa generation.

Detta mål har inte de stora skogsbolagen. Där handlar det om industrins behov, marknadens krav och aktieägarnas mål. Mycket är då ekonomiska mål. Kunder vill ha billigt virke, ibland även miljöcerifierat virke. Industrin vill ha stora mängder till lågt inköpspris för en god lönsamhet. Aktieägarna vill ha vinster och stor aktieutdelning. Därför ser en bolagsägd skog inte ut som en enskilt ägd skog.

Den svenska tallen är inte längre som förr. Den som framodlats genom urval av fröer växer 20% fortare och ger ett annat utseende på naturen där den växer om den sköts enligt industriellt synsätt. Skogen liknar plantager. Dessa plantager ger ett rationellt brukande där storskalighet gynnas. Storskalighet gynnar inte biologisk mångfald.

Den svenska granen är heller inte som förr. De stora tallplantagen gynnar inte naturlig inblandning av gran. Granskog med lövinslag och blandskog med tall och gran kan vara en mycket bevarandevärd naturtyp men som inte gynnas av tallplantagernas framväxt. I södra Sverige väljer industrin att göra granplantager då granen är det träd som växer bäst. Att ha enbart gran istället för lövskog eller blandskog gynnar heller inte biologisk mångfald.

Lagstiftningen om biologisk mångfald och nyckelbiotoper tar inte hänsyn till skillnaderna mellan olika brukanden. Den tittar bara på att en viss andel skog bör avsättas och att den mest bevarandevärda skogen ska sparas. Den enskilde skogsägarens makt att påverka tas bort. Jag menar att enskilda skogsägares mer långsiktiga mål gynnar att biologisk mångfald i våra skogar utvecklas av sig själv utan att nyckelbiotoper behöver avsättas. Det är det industrianpassade skogsbruket som behöver regleras så att viss del av skogen avsätts för biologisk mångfald. Den enskilt ägda skogen har och kommer att få bevarandevärda områden ändå utan inblandning av klassificering och tvingande lagstiftning. Möjligen kan de enskilda skogsägarna som äger stora ytor behöva få krav på avsättning till biologisk mångfald. Den lagstiftning vi har idag gör att skogsägare tvingas avsätta skog utan ersättning för detta.

Lagstiftningen leder till att man väljer att som enskild skogsägare ta bort de bevarandevärda delarna av ens skogsbestånd för att förhindra att de hinner klassas som nyckelbiotop. Den leder alltså till att även enskilda skogsägare väljer att göra sin skog mer som en industriskog för att långsiktigt ha tillåtelse att avverka skogen. Jag menar alltså att dagens jakt efter nyckelbiotoper och begränsningar i skogsbruket för dessa innebär att framtida och nuvarande naturvärden går förlorade. Det vill säga tvärtom mot hur det borde vara.

En annan aspekt är att industrins jakt på billigt virke gör att inkomsten blir lägre för den som brukar skogen, vilket gör miljömässigt goda åtgärder olönsamma. Förr tog alla egen ved i skogen. Idag är det nästan lika lönsamt och betydligt lättsammare att köpa ett lass björk från ett skogsbolag som kalavverkat.

Jag har ett eget exempel från en ca 10ha stort område blandskog på fuktig mark där avverkning med skogsmaskin skulle ge stora markskador. I den aktuella delen av skogen hade björkbeståndet 10 år tidigare glesats ur för uttag av ved. I skogen hade under åren som gått ytterligare miljövärden skapats. Nu var det dags för skogen att än en gång huggas ur för att skapa ytterligare miljövärden, men denna gång krävdes miljöbidrag från staten för att göra detta möjligt ekonomiskt. De låga priserna på virke och också höga arbetskostnader i förhållande till inkomst gör att alla skogar sköts sämre och att mycket små bestånd som skulle kunnat ge inkomst tidigare inte avverkas då industrimetoder inte är lämpliga.