Rapport om CDG Skog och Kork och Green Deal

Detta är en rapport från det senaste mötet med CDG Skog och Kork, med analyser och perspektiv på relevanta förslag inom EU:s Green Deal, i huvudsak Skogsstrategin, Biodiversitetsstrategin och relaterade dokument (som NaturAfrica) och lagförslag (angående reglering av handel med produkter kopplade till avskogning), sammanställt av Maximilian Isendahl.

Angående CDG Skog och Kork

Angående CDG:n delar vi åsikten hos ett par andra organisationer på mötet som lyfte frågan om hur CDG:n har hanterat möjligheterna till dialog det senaste året (vilket har varit en övergångsperiod för den nuvarande formationen av CDG:n, under vilket EU-kommissionen själv har varit ordförande). I CDG:n har det inte varit möjligt att diskutera förslagen – Skogsstrategin, Biodiversitetsstrategin, etc. – medan de togs fram, och när de presenterades som färdiga dokument var möjligheterna att diskutera fortfarande svaga och frågor till kommissionen har förblivit i stort sett obesvarade.

Dessutom riskerar den kritik av Skogsstrategin som vi (under lång tid) och andra organisationer under senare tid lyft, att förbigås i ännu större grad än idag: I Skogsstrategin fastslås att kommissionen kommer att skapa en ny grupp ”med en reviderad uppdragsbeskrivning, bredare medlemskap och fokus på genomförandet av EU:s nya skogsstrategi.” Det skapar ett tydligt narrativ som utelämnar möjligheten att kritisera grunderna av Skogsstrategin.

Som svar på den oro som vi och andra organisationer uttryckte, ansåg kommissionen att den nya gruppen måste vara effektiv för att agera medan möjligheten finns, och att de inte har tid att besvara alla våra synpunkter.

Våra perspektiv på de relevanta förslagen från kommissionen

På grund av mötets upplägg var det inte möjligt att framföra de flesta av våra perspektiv. Vi skulle enbart diskutera vissa delar av strategierna och förslagen, och därför fanns det vara möjlighet att framföra synpunkter på detaljer i dokumenten. Här följer våra perspektiv, både framförda och icke-framförda, på nyliga förslag från kommissionen som var relevanta för mötet med CDG Skog och Kork.

Skogsstrategin 

Generella synpunkter

ECVC avvisar bestämt Skogsstrategin, som placerar ännu mer makt över skogen i händerna på EU. EU har ingen juridisk rätt att utöka sina kompetenser över skogen, vilket framgår i EU-fördragen. Det borde den inte heller få, med tanke på hur jordbruket och fisket, samt de relevanta naturresurserna har behandlats under EU:s kontroll (1).

Strategin framställs som ett sätt för EU att rädda skogen och bli mer miljömässigt ansvarstagande. Vi vill göra det tydligt att det är möjligt, till och med nödvändigt, att vara kritisk mot det industriella skogsbruket som de stora skogsbolagen framhåller – och samtidigt säga nej till maktöverföring till EU. EU har redan haft en kraftigt negativ inverkan på skogen och skogsbruket genom ekonomisk lagstiftning, i synnerhet den gällande den inre marknaden som fri rörlighet av kapital och varor, samt konkurrenslagstiftning och dylikt. EU har därmed konsekvent gynnat de stora skogsbolagen, som kontrollerar enorma arealer och trycker ner timmerpriserna genom deras massiva kontroll över marknaden och produktionen. 

Ett tydligt exempel är hur EU pressat öppen mark-marknaderna i Östeuropa, vilket gör att bolagen kan roffa åt sig mark, och genom dess ökade tillgång till resurser, kan de stärka sina möjligheter att kontrollera virkespriserna för medelstora och småskaliga bönder och skogsbrukare i Europa. Ett exempel är hur bolagen höjer virkespriserna i Baltikum, som för dem är en marginalmarknad, för att hålla priserna nere i Sverige som utgör råvarubasen för deras industrier.

EU har länge utökat sina kompetenser över skogen genom de små stegens tyranni, vilket kan exemplifieras med CDG Skog och Kork, som från början endast angick kork men som efter hand utvecklades till att inkludera mer och mer. Om EU får mer makt över skogspolitiken, blir EU ett ännu effektivare verktyg för storbolagen i deras jakt på mer makt och vinster. De senaste modeorden som ”nature positive”, ”nature-based solution”, ”klimatneutral” och ”netto noll” visar företagens intresse av nya marknader som växer ur finansialiseringen av naturen, där ekonomisk och politisk makt över skogen och andra naturresurser är nyckeln.

Det finns helt klart rättmätiga synpunkter angående hanteringen av Europas skogar. Det finns dock redan viktiga dokument som kan hänvisas till av den som vill uppnå en mer rättvis och hållbar förvaltning av naturresurserna, och som också håller sociala aspekter som centrala: UNDROP, FN:s deklaration om rättigheter för bönder och andra som arbetar på landsbygden, och VGGT, Voluntary Guidelines on the responsible Governance of Tenure of land fisheries and forests in the context of national food security.

Synpunkter angående detaljer

I Skogsstrategin, precis som i andra delar av Green Deal, så framhävs ekoturism. Det finns idag många problem med turism som måste lyftas. All turistverksamhet måste grundas i lokalsamhället och varje aktivitet måste ta hänsyn till djur; vilda, boskap och renar. Turism påverkar bland annat fiske, jordbruk och pastoralism.

Idag är skogsbränder ett stort problem, som eldas på av den skogarnas och landsbygdens nuvarande struktur. Dagens nyliberala politik som gynnar industriella produktionsmodeller och avfolkning av landsbygden spelar en ledande roll: Monokulturer i skogen ökad spridningen och skadeverkningen av bränder. Bristen på landsbygdsbefolkning som kan kontrollera skogsbränder innan de blir för stora att hantera, och i vissa regioner är frånvaron av skogsbetande djur som äter lättantändlig vegetation också en viktig faktor. Skogsbränder förväntas också bli ett växande problem på grund av klimatförändringar.

Avfolkning av landsbygden och frånvaron av skogsbetande djur är också kopplat till de problem med vildsvin som finns i många delar av Europa idag. Skadorna på grödor och betesmarker som orsakas av vildsvin är ännu ett exempel på hur sammankopplat skogsbruk och jordbruk är.

Biodiversitetsstrategin för 2030

Generella synpunkter

Strategin baseras på idén att naturen och människor är separata, och att naturen ska skyddas från mänskligheten. Men naturen behöver inte skyddas från mänskligheten. ”Naturen” och mänskligheten behöver skyddas från elitens och storbolagens hunger efter mer och mer makt, resurser och vinster.

Strategin sätter målet att 30 % av landmassan och maritima områden ska skyddas, och 10 % strikt skyddas. Detta implicerar ökad kontroll från EU över medlemsstaternas naturresurser. Ingen analys av de sociala konsekvenserna har genomförts eller presenterats. De områden som mest troligen kommer att bli skyddade är områden som domineras av agroekologiskt jordbruk, fiske, skogsbruk och pastoralism, eftersom de ofta förbättrar biodiversiteten i landskapet. Därmed kan producenter påverkas negativt – men till vilken grad är oklart eftersom inga definitioner av ”skyddat” har presenterats. 

Medan planen att ”skydda” stora delar av planeten kan framstå som ädelt och rättvist, måste vi minnas att det är en del av den större bilden av Green Deal: de skyddade områden kan bli kompensation och alibi för den alltmer intensifierade exploatering av människor och naturresurser på andra platser. Dessa bevarandemål är dessutom i linje med den globala 30×30-planen, som är ett stort hot mot urfolk och andra befolkningar som är beroende av naturresurserna i globala Syd, och beräknas att negativt påverka upp till 300 miljoner människor (2)

Planen att plantera 3 miljarder träd innebär ett stort hot mot jordbruksmark och betesmark, och därmed inte bara ett hot mot bönder, lantarbetare och pastoralister utan mot hela samhället. Om vi ska hantera biodiversitet- och klimatkrisen är det agroekologi och matsuveränitet vi måste implementera – vilket skapar biodiversitetsrika landskap och minskar användningen av fossila bränslen. Besattheten av trädplantering är ett bekvämt sätt att flytta fokus från fossila bränslen. Likt netto noll och kolkrediter är detta bara ett narrativ för att locka till sig finansiering och investeringar för nya marknader.

Ursprungsbefolkning och lokalbefolkning benämns kort angående fall utanför Europa. Urfolk benämns aldrig. I norra Europa har vi urfolk vilket måste ha genuin inverkan, och inte som tokenism som i fallen utanför Europa.

I NaturAfrica – The Green Deal approach for EU support to Biodiversity Conservation in Africa uttrycker kommissionen mycket problematiska förslag angående att påverka i afrikanska länder. EU har ingen rätt att blanda sig i politik, levnadssätt eller naturskydd i Afrika eller andra regioner. Dokumentet är tydligt kolonialistiskt, ett exempel är att Northern Rangelands Trust – som i NaturAfrica hyllas bl.a. för att de tjänar pengar på kolkrediter (som säljs till Facebook och Netflix) – är inblandade i människorättsbrott inklusive mord och tvångsförflyttning. 

Synpunkter på detaljer

Strategin innehåller åtaganden att vända förlusten av pollinerande insekter. Men över hela världen försvinner allt fler arter av pollinerande djur, mycket på grund av mänsklig aktivitet, så som bin, flugor, fåglar, fjärilar, fladdermöss, gnagare, ekorrar, reptiler och till och med apor.

Invasiva arter har förödande konsekvenser för biodiversitet: för inhemska arter, för artsammansättningen på öar, fastlandet och områden med höga andelar endemiska arter. 

Alla föreslagna mål för bevarande samt de metoder som föreslås för detta måste ha vetenskapligt stöd, och grundas på samma kvalitet av data i alla medlemsländer. 

Lagförslaget om reglering av handel med produkter kopplade till avskogning

Roten till problemen angående handel med soja, trä etc. kopplat till avskogning är det globala frihandelssystemet, som i decennier gynnat produktionssystem som är beroende av billiga insatsmedel tagna från där priset är lägst. Detta lagförslag behandlar endast symptom på systemiska fel. Vad som behövs är att förstå och förändra systemet, inklusive WTO, multi- och bilaterala frihandelsavtal och EU:s inre marknad.

Sociala aspekter av handeln med produktionen av relevanta produkterna utelämnas helt, trots att miljömässiga och sociala aspekter borde vara omöjliga att separera. Globalt sätt är avskogning inte bara ett miljöproblem utan även ett socialt problem. Men, även om lagförslaget skulle presenterats som att behandla rättigheterna och behoven av producenter, landsbygdsområden och samhället i stort skulle det – inte olikt CAP – endast vara ett försök till att kompensera för konsekvenserna av det globala frihandelssystemet.

Inte bara avskogning utan även beskogning kan komma med allvarliga konsekvenser för urfolk, lokalbefolkning och biodiversitet. Möjligheterna att försörja sig krymper, exempelvis beskogning av betesmark påverkar både jordbrukare idag och möjligheterna för framtida naturbrukare. Detta leder oss återigen till planen att plantera 3 miljarder träd. Vi kan inte acceptera att lösningen bara är att plantera träd som kolsänkor, som likt metanutsläpp från boskap används för att flytta fokus bort från fossila bränslen och andra industriella aktiviteter som gruvdrift och elproduktion.

Referenser

1. Östling, Torgny. (2020). Back to basics! – Ett steg framåt.

2. Survival International. (2021). NGO concerns over the proposed 30% target for protected areas and absence of safeguards for Indigenous Peoples and local communities. 20 April 2021

3. Ogada, Mordecai. (2021). Marseille 2021: The 2^nd Scramble for Africa. The Elephant.