Angående kryphål i jordförvärvslagen
Göran Rudbäck
Den 12 januari 2022 avslöjade ATL att jordförvärvslagen, som bland annat ska förhindrar och reglerar att enskilt ägd jord- och skogsbruksmark blir bolagsägd, kringgåtts genom ett kryphål.
Förbudet för bolag att köpa enskilt ägd jord- och skogsbruksmark härrör från 1906, då bolagsförbudslagen antogs för att sätta stopp för baggböleriet. Nu som då är det en oerhört viktig lagstiftning för att förhindra en total bolagisering av naturbruket i Sverige.
Det är positivt att samtliga riksdagspartier tycker att kryphålet ska täppas igen så att jordförvärvslagen kan tjäna sitt syfte, och landsbygdsministern menar att problemet förhoppningsvis kan vara löst i början av 2023. Politikernas reaktioner står i kontrast till partiernas totala samstämmighet angående liberaliseringen av jordförvärvslagen 1992 då det blev fri spekulation på Sveriges naturresurser för privatpersoner i hela världen. Inte heller är faran över, med tanke på att förslag på att bolag ska få köpa enskilt ägd mark framförts både i utredningen SOU 2015:15 och i Livsmedelsstrategin från 2017.
——————————————————————————————————————–
Förutom att kryphålet gör det möjligt att bolagisera lantbruksmark, så belyser det också den statliga straffbeskattningen på privat ägande, jämfört bolagsägande. När en fastighet byter ägare, t ex vid generationsskifte, tar staten ut en stämpelskatt. En fastighet som överlåts över tre generationer får betala stämpelskatt vid varje generationsskifte, vilket ett bolag inte behöver göra under samma ägandeperiod. Det finns ingen stämpelskatt på överlåtelse av bolag, så överlåtelse mellan generationer av bolag som äger mark drabbas inte av stämpelskatt.
Det finns en annan aspekt på bolagsägda jordbruksfastigheter och det är privatbostaden. Nyttjar du bolagsägd bostad så måste du hyra bostaden till marknadsvärde, annars uppstår förmånsbeskattning. Bostäder på lantbruk är generellt stora, vilket ger mycket höga hyror och jag är skeptisk till att sådana löner går att ta ut från verksamheten. Bolagisering av ägandet tvingar därmed fram avstyckning av bostäderna. Det här sker naturligtvis redan, men skillnaden är att ägandet av bolagiserad mark enkelt kan övertas av storkapitalet. Jämför hur skogsbolagen rev gårdarna när de köpte fastigheterna.
Det tas upp att storkapitalet kan betala mycket mer för jordbruksmark. En orsak till det är penningsystemet fiatvaluta. Då en fiatvaluta saknar fysisk koppling, finns det inget som stabiliserar penningmängden gentemot den fysiska verkligheten. Om man gömmer undan den oundvikliga inflationen som en fiatvaluta ger (det är en observation, jag kan inte direkt ange orsak därtill) genom att inte använda förändring av bostadskostnaden vid inflationsberäkning utan använder förändring av räntenivå som proxy, kan man dölja inflationen. Detta leder över tid till förmögenhetsöverföring från inkomsttagare till kapitalister när det kombineras med ”fractional reserve banking”, där pengar skapas ur tomma intet. Konsekvensen blir att de nyskapade pengarna är värda lite, lite mer än de ”gamla” pengarna. Genom att upprepat köpa och sälja kapitaltillgångar skapas ett därigenom automatiskt ett inflationstryck i kapitalekonomin som inte överförs till löntagare när man använder proxyn räntenivå istället för faktisk förändring av bostadskostnad. Detta gynnar bolag väsentligt.
Att upprepat köpa och sälja sin bostad med lånefinansiering gör dig relativt rikare jämfört den som bor i samma ägda bostad hela livet och mycket rikare än den som hyr sin bostad, för hyresgästen saknar tillgång som ökar i pris allteftersom den dolda inflationen ökar tillgångspriserna. En sådan här inflationskarusell går att hålla igång så länge den reala ekonomin har råd med räntekostnaderna. När privatpersoner inte tål högre räntekostnader slutar priserna att öka och tillgångspriserna kraschar när ekonomin saktar in och folk blir utan jobb.
Svenska politiker (i den mån de nu bestämmer något) har historiskt, genom att bibehålla ränteavdraget och inte kräva amortering av låneskulder på bostadsfastigheter, drivit på inflationen i tillgångar, samtidigt som man har dolt inflationen med en proxy. Staten har naturligtvis ett kortsiktigt incitament att göra det, då den får mer skattepengar att betala löner med då statliga löneutbetalningarna följer det reducerade inflationsmåttet med proxyn ränta, inte faktisk bostadskostnad. Långsiktigt leder det till återkommande kollapser i bostadspriser, men det drabbar endast individer i befolkningen. Statens cynism mot folket blir än tydligare då den som förlorar sin ägda bostad fortfarande är skyldig banken för lånen och drabbas därmed av dubbel kostnad för både den gamla ägda, men förlorade bostaden, och ett nytt boende. Detta till skillnad från USA där lånet annulleras när låneinstitutet säger upp lånet och tar över ägandet av säkerheten.