Öppet brev från europeiska jordbrukare till Europeiska unionen – Livsmedelssäkerheten i EU kan inte längre garanteras

Från: ECVC (European Coordination Via Campesina) och EMB (Europan Milk Board) 

Vi – de europeiska jordbrukarna i ECVC och European Milk Board, som i egenskap av jordbruksproducenter står i centrum för livsmedelsproduktionen -ser med stor oro på EU:s nuvarande produktionssystem. Om inga omedelbara åtgärder vidtas kommer det inte längre att vara möjligt att garantera livsmedelstryggheten, dvs. försörjningen av viktiga livsmedel. 

Det råder ingen tvekan om att kriget i Ukraina och pandemin av coronavirus utgör stora utmaningar för EU:s livsmedelssektor. Det finns dock en annan avgörande faktor som allvarligt äventyrar livsmedelssäkerheten: EU:s nuvarande jordbrukssystem. Även om det är svårt att mildra externa krig och pandemier inom EU kan och måste EU anta en jordbruksmodell som kan garantera en tryggad livsmedelsförsörjning på medellång och lång sikt – trots interna och externa kriser. Om inte sådana åtgärder vidtas kommer tomma hyllor och livsmedelsbrist med tillhörande negativa konsekvenser att bli en del av vår vardag. 

Status quo i EU:s jordbrukssystem är inte ett acceptabelt alternativ för jordbrukarna och för planeten. 

Predatorisk produktionsstruktur: Den takt i vilken EU förlorar producenter är alarmerande. På grund av kroniskt låga producentpriser som knappt täcker produktionskostnaderna har många jordbrukare redan lämnat livsmedelsproduktionen. Jordbrukarna har inget annat val än att ge upp livsmedelsproduktionen, eftersom de trots sitt hårda arbete knappt kan få pengarna att räcka till. Inom mejerisektorn är till exempel den genomsnittliga timinkomsten i EU för mjölkbönder 4,19 euro [1], närmare bestämt 0 euro för nederländska producenter och 5,25 euro respektive 6,10 euro för deras kollegor i Luxemburg och Tyskland. Dessutom driver ständigt återkommande kriser och osäkerheter samt högre krav som inte täcker kostnaderna för lagstiftaren, förädlingsföretagen och detaljhandeln jordbrukarna ut ur verksamheten och hindrar nästa generation från att komma in i sektorn, vilket bara förvärrar situationen ytterligare. I viktiga producentländer som Frankrike, Tyskland och Nederländerna minskar därför den producerade mjölkvolymen. 

Den nuvarande explosionsartade ökningen av produktions-kostnaderna påskyndar denna utveckling så till den grad att den produktionsstruktur som finns för närvarande och som förväntas för framtiden inte kommer att kunna garantera en stabil livsmedelsproduktion inom EU. 

Huvudorsaken till denna problematiska situation inom jordbrukssektorn är att EU:s jordbrukspolitik är inriktad på billiga produkter och billig export, en omfattande liberalisering av handeln, globalt beroende och intern avreglering, tillsammans med de många kriser inom sektorn som har decimerat producentstrukturerna. Multinationella företag drar nytta av denna inriktning, som också leder till ett massivt beroende och försvagar jordbrukens och EU:s självständighet – ett potentiellt dödligt slag för jordbrukarnas ekonomiska och sociala situation. Under de senaste tre decennierna har producenternas marginaler krympt till ohållbara nivåer. När det gäller till exempel mjölkproduktion framgår denna minskning tydligt av den ekonomiska nettomarginalen I, som i EU har sjunkit från 3,79 cent/kg mjölk 1989 till -4,96 cent/kg mjölk 2019[2] – tydligt i rött. Särskilt små och medelstora företag – ryggraden i vår jordbrukssektor och på landsbygden – och många större företag kan inte hålla sig flytande under dessa förhållanden. 

En robust, omfattande produktionsstruktur skulle undvika att produktionen koncentreras till ett litet antal platser och därmed en osund industrialisering av jordbruksproduktionen. Av alla dessa skäl är status quo inget acceptabelt alternativ för jordbrukare och medborgare. 

➔ Producentpriserna måste kopplas till produktionskostnaderna. Inga jordbruksprodukter får säljas under produktionskostnaden! I Spanien leder en lagstiftningsakt inom ramen för direktivet om en enhetlig produktionsplan för närvarande till verkliga förbättringar av prissituationen. Det behövs ett effektivt krav på EU-nivå på att priserna åtminstone ska täcka alla kostnader. Vi måste göra allt vi kan för att förhindra att fler producenter lämnar sektorn och för att underlätta inträdet för unga jordbrukare. 

➔ Vi måste stoppa eller återkalla avregleringen! Målet måste vara en balanserad marknad. Lämpliga krisinstrument måste integreras i EU:s jordbrukssystem. Detta inbegriper en fungerande mekanism för tidig varning som bygger på korrekta indikatorer som återspeglar de verkliga produktionskostnaderna, inklusive lämpliga producentinkomster. 

➔ När det gäller mejerisektorn behöver vi till exempel andra mål och en annan funktion för CDG Milk och MMO (Milk Market Observatory), som verkligen måste arbeta aktivt för en balanserad och rättvis omfördelning av mervärdet och som inte bara ska fortsätta att passivt observera snedvridningarna på avstånd. 

Green Deal & Farm to Fork – Hållbarhetsstrategier utan tillräcklig medverkan av producenterna och utan nödvändiga verktyg för genomförandet: Även om det är uppenbart att en miljö- och klimatpolitik utan de nödvändiga verktygen och utan att jordbruksproducenterna involveras inte kan fungera, har dessa aspekter försummats i stor utsträckning i Green Deal- och Farm to Fork-strategin. Den redan utbredda rovdriftsstrukturen borde ha reformerats för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en framgångsrik hållbarhetsstrategi. Denna möjlighet har slösats bort.

 Dessutom borde producenterna ha fått de nödvändiga verktygen för att uppfylla de många hållbarhetsmålen. I stället har dessa mål helt enkelt lagts fram för dem och de har lämnats att bära hela bördan av dessa strategier, vilket är omöjligt med tanke på de redan bekymmersamma inkomstnivåerna inom jordbrukssektorn. 

➔Producenterna måste stå i centrum för jordbruksstrategierna och måste på lämpligt sätt involveras i utformningen av dem. De politiska beslutsfattarna måste arbeta i samarbete med jordbrukarna. Man måste tillhandahålla omfattande verktyg för att uppnå hållbarhetsmålen, särskilt genom att erbjuda möjligheter att utvidga till korta kretslopp, rättvis handel och kollektiv catering. Green Deal måste användas för att reformera det nuvarande systemet mot en socialt hållbar modell. Utan de människor som producerar livsmedel på gårdarna tjänar en Green Deal eller en strategi från jord till bord inget syfte. 

Import som inte överensstämmer med EU:s standarder: Eftersom jordbruksimporten på många områden inte uppfyller EU:s normer, ställs de europeiska konsumenterna inför större hälsorisker och EU:s jordbrukare inför en skadlig snedvridning av konkurrensen. Med tanke på EU:s strängare hållbarhetsnormer i framtiden, som inte kommer att upprätthållas utanför EU, kan man förvänta sig större osäkerhet. 

➔ För att motverka denna utveckling behöver vi speglings-klausuler som garanterar att importerade livsmedel och foder uppfyller EU:s krav, och verkställigheten måste garanteras genom omfattande kontroller och sanktioner. 

Handelsliberalisering och billig export sätter den lokala produktionen under press – i EU och i resten av världen: Den starka liberaliseringen av handeln har avsevärt ökat EU:s beroende av externt producerade varor, och externa, globala dumpningspriser – i stället för adekvata EU-priser i linje med lokala produktionsstandarder och kostnader – dominerar scenen. Detta leder till att producenter över hela världen kämpar under trycket av billiga produkter, något som framgår av de extremt låga producentpriserna i EU och som översätts till dumpning av billigt mjölkpulver på lokala marknader för våra kolleger i Västafrika. 

➔ Minska beroendet av import och skadlig billig export genom att utesluta jordbruksprodukter från WTO och frihandelsavtal. En ansvarsfull EU-handelspolitik skulle helt förbjuda dumpning av billiga produkter på känsliga marknader. 

Jordbrukarna i ECVC och EMB är mycket oroade och alarmerade. Vårt jordbrukssystem måste reformeras NU. Det finns ingen tid att förlora eftersom EU trampar på tunn is som redan har gett vika på många ställen. Nu är det dags att göra allt som står i vår makt för att skapa hållbar stabilitet i våra produktionsstrukturer i termer av hållbarhet och motståndskraft, med tanke på livsmedels-suveräniteten i EU och i världen. Utan de människor som säkerställer livsmedelsproduktionen kommer det inte att finnas någon mat, och detta kommer att vara förödande för livsmedelssäkerheten i EU. 

Kontakter: 

ECVC: 

Andoni García Arriola (ES, EUS) – ECVC:s samordnings-kommitté: +34 (0)636 45 15 69 

Pierre Maison (FR, EN) – ECVC:s samordningskommitté: +33 (0)615 73 13 89 

Henri Lecloux (FR) – Ledamot av arbetsgruppen för mjölksektorn: +32 (0)499 17 03 28 

ECVC:s kontor: press@eurovia.org 

EMB: 

Sieta van Keimpema (EN, DE, NL) – EMB:s ordförande: +31 (0)612 16 80 00 

Kjartan Poulsen (EN, DE, DK) – EMB:s vice ordförande: +45 (0)212 888 99 

Boris Gondouin (FR) – medlem av EMB:s verkställande utskott: +33 (0)679 62 02 99 

EMB:s kontor: office@europeanmilkboard.org