Frihandel högaktuell fråga

Maximilian Isendahl

Vi är i tider av snabb förändring. Kriser avlöses av krig och nya kriser. Hur hanterar vi detta som samhälle? Tvingar kriserna oss att definiera vad vi måste fokusera på för att ta oss igenom detta tillsammans – trygg försörjning av basala förnödenheter, respekt av mänskliga rättigheter och solidaritet med varandra – eller låter vi roffarmentaliteten härska? Omvärderar vi den väg vi färdas på eller springer vi bara snabbare mot stupet? 

Efter Rysslands invasion av Ukraina höjde 15 EU-länder (Sverige, Tjeckien, Spanien, Danmark, Kroatien, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Nederländerna, Portugal, Finland, Tyskland, Italien och Slovenien) sina röster för ett påskyndande av ratificeringen av flera frihandelsavtal. Det verkar vara mot det håller det barkar. Presidentskapet i Europeiska unionens råd, som tidigare i år hölls av Frankrike som ju delvis påverkas av landets stridbara bönder, ligger sedan den 1a juli hos det frihandelsvänliga Tjeckien och i årsskiftet är det Sverige som tar över den rollen. Sveriges för stunden sittande handelsminister, Anna Hallberg (S), säger att ratificering av frihandelsavtal ska prioriteras under Sveriges presidentskap (1). 

Denna linje stöds av EU-kommissionen, och i sitt tal till unionen i september 2022 uttryckte EU-kommissionens president Ursula von der Leyen sina avsikter att färdigställa ett antal frihandelsavtal (2). Mer specifikt talar von der Leyen om att ratificera frihandelsavtal med Mexiko, Chile och Nya Zeeland, och att fortsätta förhandlingar med Indien och Australien. Tyskland (3) och svenska politiker (4) uttrycker även sin önskan att driva på frihandelsavtalet TTIP mellan USA och EU, även om Biden-administrationen inte verkar se prioritera frågan.

Efter att flera EU-länder EU-Mercosur-avtalet hindrats av vissa EU-länders protester på grund av förväntade konsekvenser för den egna jordbruksproduktionen och miljön i Mercosur, höjs röster för att ta beslut utan att medlemsländerna får något att säga till om. I detta syfte har det föreslagits att EU-Mexico-avtalet ska delas upp i tre: politiskt samarbete, investeringar, och handel. På så vis ska handel-delen av avtalet ratificeras snabbt, och det är en aktuell risk att så kan bli fallet. Samma modell har även föreslagits för avtalen med Mercosur och Chile. Utöver detta har Tysklands förbundskansler Olaf Scholtz föreslagit att ratificeringsprocessen ska omvärderas för att undvika medlemsländernas inflytande.

I vilket syfte lägger exempelvis Sverige och EU detta enorma fokus på frihandel? I dessa osäkra tider kan man kanske tänka att nya frihandelsavtal ska hjälpa trygga vår försörjning. Men det går inte att missa den drastiska förlusten av inhemsk produktion som följt sedan WTO bildades. För att citera ur SLU Future Foods rapport Jordbrukets klimatanpassning:

Handel mellan länder är både önskvärt och nödvändigt, men kan inte ersätta en inhemsk produktion. Att säkra svensk jordbruksproduktion är inte ett uttryck för nationalism. På trettio års sikt, när världens befolkning närmar sig tio miljarder, är solidaritet en bättre beskrivning. Ur ett solidariskt perspektiv bör Sverige ta ansvar för den inhemska konsumtionen för att minska pressen på livsmedelsförsörjningen i andra länder.

Svaret på ovanstående fråga ligger nog snarare i skillnaden mellan handel och frihandel. Frihandel går så mycket längre än utbyte av varor – det är ett nyliberalt system för kontroll och maktförskjutning till fåtalet företag och institutioner. Detta görs tydligt i olika frihandelsrelaterade frågor. Exempelvis ISDS (Investor-State Dispute settlement) som ger företag rätt att stämma stater för utebliven vinst och bland annat ingår i frihandelsavtalet TTIP. Eller UPOV (International Union for the Protection of New Varieties of Plants) som rör patenträttigheter på växtmaterial och som det trycks på i samband med EU-Mexico frihandelsavtalet. 

Investeringsrättigheter, som rör möjligheterna för företag och privata investerare att köpa upp t.ex. jord- och skogsbruksmark, gruvor, elkraftverk etc., är en annan viktig frihandelsrelaterad fråga. Investerares rättigheter inom ramen för frihandelssystemet innebär motsättningar till mänskliga rättigheter och är ett tydligt hot mot hållbart och demokratisk naturresursersförvaltning världen över. Ett exempel på detta ser vi i frihandelsavtalet mellan EU och Indonesien, som det sägs kan färdigställas under 2024. Enligt Indonesien är EU imponerat av deras arbete att ”förenkla affärer och skapa ett investeringsklimat som stödjer utländska direkta investeringar” (5, egen översättning). 

Vad kan vi göra åt detta? NOrdBruk motarbetar frihandelsavtal genom remissuttalanden, samarbetar med andra organisationer (exempelvis är vi del av koalitionen Stop EU-Mercosur Sverige), och arbetar för folkbildning och opinionsbildning. Ingen protest är komplett om den inte lyfter ett alternativ: med matsuveränitet som mål och med La Via Campesina i ryggen har arbetet en tydlig riktning. Framgångar som FN:s deklaration UNDROP och FAO:s riktlinjer VGGT ger ytterligare konkret material att peka på som alternativa förhållningssätt till frihandelssystemet. 

Under WTO:s ministermöte i Genève i juni i år släppte La Via Campesina Genèvedeklarationen: Upphäv WTO! Bygg internationell handel baserad på bönders rättigheter och matsuveränitet innehållandes bland annat dessa punkter:

• WTO måste upphöra! Jordbruksavtalet bör avvecklas och alla frihandelsförhandlingar bör hålla sig borta från jordbruket! 

• Sätt igång en global multilateral ram för att genomföra internationell handel, baserad på principer om folkens livsmedelssuveränitet och i enlighet med FN:s deklaration om rättigheter för bönder och andra människor som arbetar på landsbygden (UNDROP), andra instrument för mänskliga rättigheter, såsom FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter (UNDRIP) samt flera internationella konventioner och konventioner, osv. 

• Inget om oss, utan oss! Denna ram måste byggas upp genom en multilateral mellanstatlig arbetsgrupp med jämlik och inkluderande representation och deltagande av sociala rörelser och det civila samhället. 

• Håll transnationella företag, lobbyister och agendadrivna filantropiska händer borta från dessa diskussioner och utrymmen och lyssna på folket! 

• Vi uppmanar regeringarna att lämna WTO, ställa sig på böndernas, jordbruksarbetarnas, migranternas och ursprungsbefolkningens sida och skapa en allians av progressiva länder för att främja matsuveränitet och böndernas rättigheter. 

• Vi uppmanar till att genomföra en genuin jordbruksreform och en nationell politik som främjar rätten till mark och en fullständig och väl samordnad övergång till bondebaserade agroekologiska produktionsmetoder. 

• Vi uppmanar regeringarna att bygga upp offentliga livsmedelslager som tillhandahålls av bönder och småskaliga livsmedelsproducenter till ett stödpris som är rättvist, rättsligt garanterat och lönsamt för producenterna. 

• Inför en stark antidumpningslagstiftning som är nödvändig för att stoppa exportörerna från att förstöra de lokala marknaderna. 

• Förbjuda användningen av jordbruket för att producera biobränsle. Livsmedel bör vara en absolut prioritet framför bränsle.

Frågan om frihandel är högaktuell och flyttar under 2023 med presidentskapet i europeiska unionens råd till Sverige: vi har ett gott tillfälle att agera för en alternativ väg med en alternativ globalisering byggt på solidaritet. Engagera dig med NOrdBruk och matsuveränitetsrörelsen!

Referenser

1 Blenkinsop, P. (2022). Fifteen EU nations say bloc must urgently accelerate trade deals. Reuters. 

2 Francis, R. (2022). State of the Union: von der Leyen announces FTA push. Borderlex. 

3 O’Donovan, D. (2022). Germany wants TTIP free trade deal between EU and US back on the agenda. Bilaterals. 

4 Rothenberg, H. (2020) Förhandlingar om frihandelsavtalet TTIP. Interpellation 2020/21:193 av Hans Rothenberg (M). 

5 Francis, R. (2022). EU, Indonesia vow to accelerate trade talks. Borderlex.