Intervju med Sarasvati Shrestha: ny medlem i NOrdBruks styrelse

Sarasvati Shrestha: Driver grönsaksaksodlingen och mötesplatsen Matens Mamma på Vårdinge Folkhögskola

Intervjuad av Maximilian Isendahl

Vad tänker du om matsuveränitet som ord?

Det är inte ett ord som jag använder särskilt ofta egentligen, men allting i begreppet har jag känt resonerar i mig och är viktiga. Framförallt frågan om mark och jord. Jag utbildade mig till trädgårdsmästare för att jag är intresserad av att odla mat, men har inte haft en egen plats att odla på och kommer inte att ärva någon mark. Jag har med mig ett politiskt engagemang sedan tidigare, där jag tänkt mycket på skillnader i vem som bland annat får rätt till att äta vettig och giftfri mat.

Jag har jobbat i flera av Stockholms förorter med mat och odling och det finns både ett uppenbart intresse och massa odlingskunskap som inte kommer fram så mycket som det borde. Dels har min mamma och mina släktingar och familj i Nepal varit inspiration och bidragit mycket till en förståelse, men det har också fört med ett visst ansvar, som jag någonstans känner att jag behöver förvalta. Det är både en gåva och en tyngd i det ansvaret som jag inte kan skjuta bort.

Min mamma har varit en jordlös kvinna, balkongodlare i Stockholm från att ha vuxit upp som jordbrukare i Nepal. Så dels känner jag en stark koppling till odlandet genom min mamma och släkt framförallt. Och har här i Sverige försökt återskapa eller återställa den förlust av sammanhang och den förlust av kunskap eller den typen av delat arbete som de har i de byar som mina släktingar är utspridda i. Och min starkaste bild av att leva i en gemenskap där kretsloppen hänger samman, har jag i Nepal. Varför kan vi inte ha det här? Jag vet ju att det har varit så här också men nu är det så fragmenterat och upplöst. Det krävs mycket mobilisering och kraft för att återskapa sådana sammanhang. 

Så varför jag känner för matsuveränitet och engagemang kring NOrdBruk är ju dels för det är ett sammanhang där det finns fler som bryr sig om de här frågorna. Det är en gemenskap där det går att känna sig mindre ensam i det arbetet. Det är så jag känner att jag hänger ihop med världen. Egentligen är det så självklart, vad kan vara viktigare?

Håller med, det är en ingång till världen som helhet genom denna fråga eftersom det kopplar ihop så mycket. 

Den bär ju egentligen allt. När jag jobbat med de mina mindre konst-odlings-mötesplatsprojekten har detta också varit det fokuset. Att bygga upp små oaser för barnen som vuxit upp i förorter med största andelen betong och asfalt. Vi byggde upp en liten trädgård som hette Kulturen Mamma, i ett samarbete med en Botkyrka Konsthall och Fanzingo. Min tanke med det arbetet är att barnen i området ska få knyta an till naturen genom kultur, att få stoppa fingrarna i jorden och se något växa upp, för att sen få skörda det och tillaga en måltid och bjuda sina mammor på. Det är framförallt småkillar mellan 10–12 som slänger bort sina mobiler och elsparkcyklar för att de hellre vill stoppa händerna i jorden och stoppa ner ett frö. De blir jätteexalterade när de får klättra runt och skörda bönor och dra upp morötter. En liten kille var med i flera timmar, han ville bara springa fram och tillbaka och köra gödsel med en skottkärra och berättade att det här har jag gjort i Syrien med min farfar. Hans farfar var lantbrukare i Syrien. Det är något som får mitt hjärta att smälta. Att få se människor leva ut sina omsorgskänslor, då uppstår också en form av läkning som jag tror blir ett direkt resultat när en börjar ta hand om en plats och odla den. Det är den stora tillfredsställelsen med att odla, man kan få en tidigare relativt bortglömd plats att växa, blomstra och skapa nya sammanhang.

Vill du berätta vad du gör här på Vårdinge Folkhögskola?

Ja nu har jag tagit mig an rollen som både projektledare och trädgårdsmästare för ett tvåårigt leader-projekt som innebär att bygga upp en odling på 1500 m². Det är ett pilotprojekt där skolan sökt pengar för att se hur pass mycket de kan öka sin självförsörjningsgrad genom att koppla en odling till skolan och förse skolans restaurang med grönsaker. Så nu har jag gjort första säsongen och etablerat någon slags infrastruktur kring odlingen och kammat hem den första skörden. Det finns en hel del tankearbete och matematik kvar att göra för att få det att gå runt rent ekonomiskt efter att projektets avslut. Jag har investerat personligen, alltså med själ och hjärta i platsen, det är inte bara att komma och göra mitt jobb. Jag är uppkopplad gentemot odlingen, många fler timmar om dagen. Det är utmanande och kan vara svår att behålla sig själv i arbetet. Jag tänker på hur jag ska kunna göra det utan att det blir någon slags själv-exploatering. Man kan inte bara odla grönsaker för den goda sakens skull, man vill känna att det är värt någonting för andra också. Det är viktigt att också känna att arbetet blir mottaget och värderas, för att en ska kunna leva vidare som odlare. 

Det som är roligt är att odlingen är knuten till en folkhögskola för folkbildning något som ligger nära hjärtat. Vårdinge är också den första folkhögskolan att starta ett sånt här stort odlingsprojekt och förhoppningsvis blir det en inspiration för andra folkhögskolor. Det känns viktigt att det är vanligt folk som kan få äta grönsakerna jag odlar och att inte bara sälja till fine-dining restauranger. Nej då ger jag nästan hellre bort maten till de som inte har råd.

Vilka frågor är du mest intresserad av i NOrdBruk / Via Campesina?

Jag tycker att mark och naturresursfrågorna är jätteviktiga. Jag skulle vilja sätta mig in mer och lära och läsa mer. Men också en fråga som jag bara snuddade vid tidigare: hur man kan jobba mer med inkludering av personer med migrationsbakgrund som inte har de kontakter som krävs för att få tag i mark och har ännu svårare att kunna bli producenter. Så migrationsfrågor kopplat till jordbruk, och mark och naturresursfrågor generellt. Alla frågor går ju in i varandra så det är svårt att separera dem, börjar man dra lite nånstans så kommer man in på nästa område.

Det är därför man är med i flera arbetsgrupper i ECVC!

Ja hur många arbetsgrupper kan vara med i?! 

Själv är jag bara med i två (’marknad och handel’; samt ’mark och naturresurser’) Sedan finns ju dessutom artikulationerna: ’youth’, ’women’ och ’gender and sexual diversity’.

Ja artikulationen för kvinnor känns viktig också. Och den för ungdom; jag har ju inga kollegor riktigt – eller ja de på driften i skolan – men i själva odlandet är jag själv. Det känns kul att få träffa andra som är nånstans i livet där jag är också. 

Jag hoppas kunna bidra med mina perspektiv och mitt tänkande i de frågor som ni redan arbetar med men också kan vidga era perspektiv. Kanske också vara en länk gentemot grupper i samhället som NOrdBruk inte når ut så mycket till.