Fler bönder i Europa: ECVC event i Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén
Den 7:e mars, under min (Maximilian Isendahl) vistelse i Bryssel för möte med ECVC:s arbetsgrupp ’Public Policy’, hade ECVC ordnat evenemanget More Farms across Europe: A Road Map for the Re-Territorialization of European Food Systems på EESK, Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén, som är ett rådgivande organ inom EU som ska företräda civilsamhället. Evenemanget inleddes av anföranden från Peter Schmidt från arbetstagargruppen i EESK, EU-kommissionär för jordbruk Janusz Wojciechowski samt Andoni García Arriola från ECVC. Därefter följde tre debatter i tre olika paneler, som alla bestod av en representant från ECVC, en EU-parlamentariker, och en representant från EESK. Debatten hölls på engelska, franska och spanska med simultantolkning.
En huvudpunkt på agendan var lanseringen av ECVC:s Markdirektiv[1] som innehåller politiska förslag för att ge bönder och naturbrukare en rättvis tillgång till mark, och stoppa landgrabbing.
Inledning
Peter Schmidt (EESK): EESK står på ECVC:s sida och har efterlyst ny matpolitik, stödjer Jord till bord-strategin och förespråkar ett systemskifte. Vi behöver ett holistiskt grepp över hela livsmedelskedjan, vi kan inte bara titta på jordbruket. Men det finns många organisationer och personer som vill hålla kvar situationen som den är. Bönder är inte problemet utan lösningen.
Janusz Wojciechowski (EU-kommissionär för jordbruk): I den svåra situationen som är med Rysslands invasion av Ukraina, kort efter pandemin, är det bönderna vi har att tacka för att vi har säkerhet, och då speciellt små- och medelstora jordbruk. EU är viktigt för global matsäkerhet. Globalt sett använder jordbruk med mindre än 2 ha 12 % av jordbruksmarken men producerar 45 % av all mat. Vi borde dock inte ha så små gårdar här i EU. Men om små jordbruk förlorar sin mark förlorar vi matproduktion.
I USA är medelstorleken på gårdar 190 ha, medan samma siffra i EU är 17 ha. Det finns dubbelt så mycket jordbruksmark i USA, men EU producerar mer mat. Mellan 2012 och 2022 minskade antalet bönder i EU från 12 till 9 miljoner. Jag hoppas nya CAP är bättre, med mer omfördelningsstöd och förgröningsstöd.
Andoni García Arriola (Ehne Bizkaia, ECVC): Vi är övertygade om att det går att möta krisen och ändra kurs. Vi har ett politiskt ramverk i Green Deal och Jord till bord-strategin där det finns viktiga mål – men inga verktyg för att nå dem. Utvecklingen är fortsatt negativ. Nya CAP har ändringar som inte är positiva med betungande byråkrati och digitaliseringskrav, men det finns inte tillräckliga stöd för att möta ökade produktionskostnader. Vi är inte för status quo, det gynnar oss inte. Men med all respekt, kommissionär, så pratar du om vikten med små- och medelstora jordbruk, men riktningen med ökad global konkurrens och motsägelsefullheten i Green deal gynnar de stora aktörerna. 2004 fanns det 7 hedgefonder som köpte mark i Spanien, idag är finns det över 300 stycken. I ECVC ser vi samma utveckling överallt. Hur kan unga börja i jordbruket om inte storbolagen tillåter dem? Vi måste hantera alla aspekter, korta leveranskedjor, marknads-reglering, och markfrågan är grundläggande i att få fler bönder.
Janusz Wojciechowski: Vår ingång till nya CAP är säkerhet för konsumenter, stabilitet för bönder, hållbarhet i jordbruket, solidaritet med globala matförsörjningen, och stöd till småskaligt jordbruk. Den mest kontroversiella frågan är kring djurhållning. Enligt mig borde vi stödja gårdar med både djur och växtodling. Men det är främst den sortens jordbruk vi förlorat detta decennium.
Artikel 174 i EU-fördraget handlar om territoriell sammanhållning, och går ut på stöd till landsbygd och andra marginaliserade områden. Men de pengar som avsatts för detta har främst gått till urbana områden. I mitt hemland Polen är infrastrukturen dålig på landsbygden. Vi måste förbättra levnadsvillkoren på landsbygden, det är en viktig faktor för att folk ska vilja välja det livet. CAP löser inte alla problem, och budgeten för CAP har nyligen minskat och utgör endast 0,4 % av BNP. Vi behöver en starkare budget för att ge mer stöd i denna krissituation.
Ett markdirektiv för EU
Fergal Andersson (Talamh Beo, ECVC): På Irland hade vi efter självständigheten en markkommission, som fördela ut mark-ägandet som under Storbritanniens styre var väldigt koncentrerat. Denna jordreform skapade livsuppehällen, mat, rural kultur och en god levnadsmiljö. Allt detta är nu under hot från en rad mark-relaterade problem som skogsplantager, gruvdrift, industriellt jordbruk och industriområden. Det finns hedgefonder, markkoncentration, markspekulation och övergivande av mark. Folk är ivriga att försöka försörja sig av marken men det krävs ett strukturerat tillgängliggörande av mark. EU har erkänt att jordbruksmark har ett speciellt värde och EESK har efterlyst att VGGT ska tillämpas; vanliga marknadsregler kan inte gälla angående mark. Men nu är bolag – och inte bönder – inblandade i 40% av alla marktransaktioner på Irland. Vi behöver arealtak för ägande, lagar mot spekulation och exploatering av jordbruksmark, förköpsrättsystem och stöd för bönders rättigheter. Vi är i ett historiskt skeende med stor osäkerhet. Politiken måste gripa in.
Isabella Carvalhais (MEP, Portugal S&D): Europaparlamentet förbereder en rapport om generationsskifte, och jag är rapportör för ämnet. Vi hör ofta att unga bönder måste gynnas, i enligt EU:s kompetens. Men medlemsstaterna har rätten att styra sin marklagstiftning. Många unga, som håller på med vertikalodling och sånt, är framförallt entreprenörer och så länge det är lönsamt är mark bara en handelsvara för dem. Många medlemsstater reglerar marklagstiftningen, men vi behöver en harmoniserad politik där vi lär oss av bästa praxis. Vi behöver förköpsrätter och ägandetak. Det finns känslomässiga kopplingar till marken, den ska inte vara en handelsvara.
Janusz Wojciechowski: Det är en intressant idé, men regleringen av ägandeskap är medlemsstaternas kompetens. Men vissa förslag kanske kan inkluderas i CAP. Vi ska analysera den juridiska situationen för direktivet. Landgrabbing är ett problem vi kan se överallt i EU. Det är ett intressant förslag, ett grundläggande dokument för diskussion av frågan.
Josep Puxeu Rocamora (EESK): I Afrika och Latinamerika, där det inte finns samma media som här, är många av de nya stora hamnarna kinesiska. I Europa har vi inflation och det angår inte bara jordbruket, även tillgången till litium. Om vi inte uppfyller parisavtalet, så kommer ingen att göra det. Det största problemet är avfolkningen av landsbygden, inte tillgång till mark. Vi ser detta i tomma områden av Spanien. Vi kämpar inte mot investerings-bolag eller kinesiska företag, utan mot dålig politik.
Agroekologi, korta leveranskedjor och hållbara matsystem
Geneviève Savigny (Confédération Paysanne, ECVC): Först vill jag ge stöd åt protesterna mot höjning av pensionsåldern i Frankrike. ’Carbon farming’ och GMO:er är falska lösningar på klimatproblemen. GMO:er, både nya och gamla, går emot bönders rättigheter. Vi kan inte bidra till stabila samhället om miljöer utan att ha stabil inkomst. Djurhållningen är grundläggande för agroekologi. En viktig fråga i samhället är utsatte gruppers tillgång till mat, något som kortare livsmedelskedjor kan bidra till.
Thomas Waitz (MEP, Österrike, Gröna gruppen): Jag är ekologisk bonde med får, bin och skog. I EU debatterar vi markfrågan, möjligheterna för nya bönder och CAP, men samtidigt orsakar vi problemen, med skattepengar. Det har inte blivit någon begränsning av stöd till de största gårdarna. Gårdstödet är ett stöd för industrin. Vi ville begränsa stödet till 100 000 euros men vi stoppades. Vi pratar om att stoppa markkoncentrationen men vi betalar för den. Angående investeringsstöd så har de en hög tröskel, men inget tak! Vi behöver fler bönder, men vi förlorar 800–1000 bönder varje dag. När de småskaliga är borta är det svårt eller omöjligt att gå tillbaka. Anledningen till att folk lämnar jordbruket är den låga inkomsten – som inte borde komma från stöd, utan från rimliga priser. Mellanhänderna tar alla pengar, de enda som inte tjänar bra inom matkedjan är bönderna.
Kerti Ats (EESK): Mitt hemland Estland är ett av länderna med störst markkoncentration, på grund av vår historia. Jag själv startade mitt jordbruk 2018 från grunden, och arrenderar mark. 80% av marken arrenderas och det finns ingen säkerhet. Men EESK är alltid i framkant och stödjer hållbart jordbruk. Just nu arbetar vi på att utveckla en opinionstext i frågan.
Priser, marknad och matsuveränitet
Alessandra Turco (ARI, ECVC): Vi behöver ta tillbaka den marknadsreglering som försvunnit. Marknaden kan inte styra EU. Priser måste reflektera produktionskostnaden. Exportpriser måste reflektera priserna i ursprungslandet och i landet det säljs. Vi behöver reglera produktionen för att hantera överskott. I Spanien finns en lag om otillbörliga handelsmetoder, den bör vi kolla på.
Benoit Biteau (MEP, Frankrike, Gröna gruppen): Fokus har legat på CAP, men där finns inget nytt. Som vanligt går 80 % av gårdsstödet till ett fåtal bönder. Det kommer inte göra det bättre för familjejordbruket. Vi röstade för Jord till bord-strategin, men den tar oss inte framåt.
Peter Schmidt (EESK): Vi vet alla vad som måste göras. Frågan är varför det inte funkar – svaret är att det handlar om intressen. Vissa aktörer tjänar oerhörda summor. Hur mycket av vår [oss som arbetar inom EU] tid spenderar vi med bönder? 75 % av vår tid lägger vi på företag. Vi måste göra det klart att vi inte längre accepterar detta. Det publicerades en rapport om matspekulation efter Rysslands invasion av Ukraina: Fem aktörer bestämmer var maten ska gå. Kommissionen säger att det inte finns något bevis på maktmissbruk. Det är mer än naivt.
Ricard Ramon (EU-kommissionen): Kommissionen har get LVC sitsar på platser de inte varit förut. Var inte orättvisa. Visst finns det förvrängande effekter av CAP, men det är bara 19% av pengarna som inte är kopplade till villkor. Arealbaserat stöd har varit det bästa sättet att ge stöd – har ni en bättre lösning så säg till! Markfrågan är en teknisk diskussion, vissa av förslagen i markdirektivet är bra även på kort sikt, som att skapa ett ’mark-observatorium’. Det är ett spänt läge I världen nu, vi kommer troligtvis ta större hänsyn till strategiska regleringar.
[1] https://www.eurovia.org/publications/proposal-for-an-eu-land-directive/ Proposal for an EU Directive on Agricultural Land