ECVC:s policyrekommendationer för Europaparlamentsvalet och En kommentar till EU-positivism inom ECVC

ECVC:s policyrekommendationer för Europaparlamentsvalet och den fortsatta lagstiftande församlingen

Europaparlamentets nionde valperiod inleddes 2019 i en atmosfär av hopp och höga ambitioner. Tillkomsten av Green Deal, Farm to Fork-strategin och i synnerhet de relaterade målen verkade hålla löftet om en övergång mot hållbara livsmedelssystem.

Men under de senaste två åren har denna politik blivit fråntagen ambition och innehåll, i en tid av osäkerhet och rädsla. Den globala politiska situationen och den offentliga politiken i Europa har skakats av krig, klimatkatastrofer och sociala, hälso- och ekonomiska kriser, som kännetecknas av en allt mer förenklad, populistisk och polariserad politisk diskurs, vilket leder till framväxten av extremhöger i många länder. Till detta kommer trycket från europeiska institutioner att införa falska lösningar som kolkrediter och GMO. Frågan som ställs i detta sammanhang är om vi vill att EU ska tjäna medborgarnas eller företagens intressen.

EU:s bönder har gått ut på gatorna sedan januari 2024 för att kräva rättvisa priser, slutet på frihandelsavtalen, en rättvisare CAP och en minskad administrativ börda för bönderna. Detta manifest släpps mitt i EU:s förslag och omröstningar så inga snabba slutsatser kan dras. Element i värdekedjan är dock lovande och måste omvandlas till konkret handling. På samma sätt kan förslag om att förenkla byråkratin inte genomföras utan att ta itu med vår tids enorma klimat- och miljöutmaningar. Även här är det avgörande att se till att jordbrukarnas och medborgarnas intressen prioriteras.

Påverkan på jordbruk och livsmedel har varit betydande i ett redan osäkert sammanhang. Europa har idag cirka 9 miljoner gårdar, en minskning från 15 miljoner 2003, och medelåldern för jordbrukare är 57 år. De kämpar för att få tillgång till frön, mark, vatten och marknaden. Offentlig politik prioriterar marknadsintressen och företagsvinster framför mänskliga rättigheter och att föda befolkningen.

Gränserna för det nuvarande systemet, för den ökande industrialiseringen av jordbruket (särskilt inom boskapsuppfödningen) och för den gemensamma jordbrukspolitikens vilseledande subventionsmekanismer blir mer och mer uppenbara. Den biologiska mångfalden kollapsar, marken försämras, klimatförändringarna accelererar och bönderna är de första att betala priset.

Ändå, inför allt detta, fortsätter bönder att ge befolkningen lösningar och hopp. De fortsätter att konkret odla en alternativ, mer motståndskraftig jordbruksmodell, baserad på livsmedelssuveränitet och agroekologi. Denna modell kan föda alla medborgare, tack vare ett socialt tillvägagångssätt som gör det möjligt att möta flera systemkriser och är bäst anpassad till de unika verkligheterna i varje europeiskt territorium.

Denna typ av småskaligt jordbruk är endast möjligt med ett stort antal gårdar och goda levnads- och arbetsvillkor för bönder och jordbruksarbetare i hela Europa. Politiken måste stödja nuvarande jordbrukare och göra det möjligt för dem att gå över till hållbara modeller. Denna politik måste uppmuntra generationsförnyelse så att fler och fler unga kan komma in i yrket.

Vi måste bygga broar av solidaritet och förståelse mellan stad och landsbygd och dekonstruera den nuvarande polariserande retoriken. Vi måste visa solidaritet med resten av världen och ta itu med frågan om en rättvisare internationell handel med jordbruksprodukter.

I ett sammanhang av jordbruksuppror över hela Europa finns det tydliga krav på rättvisare priser och marknader och bättre arbetsvillkor. EU-valet i juni 2024 måste tillåta våra beslutsfattare att organisera en övergång av jordbruks- och livsmedelssystem baserat på denna vision om livsmedelssuveränitet.

Först publicerad på ECVC:s hemsida 17 april 2024 som en introduktion till ett längre policydokument som kan hittas här: https://www.eurovia.org/wp-content/uploads/2024/04/EN-ECVC-recommendations-for-the-European-elections-in-June-2024.pdf

Översatt av Joel Holmdahl

En kommentar till EU-positivism inom ECVC

Nu har knappt hälften av Europas röstberättigade befolkning röstat fram ett nytt parlament. Det nya styret, som är samma som det gamla, sitter med en viss majoritet och kan anses representera kanske en tredjedel av röstlängden. Inom Europeiska La via Campesina, ECVC, finns en viss EU-positivism. De flesta aktiva är födda inom unionen och vet knappt att man kan tänka utanför dess ramar. Själv var jag begynnande politisk medveten tonåring när Sverige gick med i unionen och har varit kritisk till utvecklingen sedan dess. Det här är en kritisk kommentar till ECVC policyrekommendationer.

Under senare år har man i EU återigen formulerat vackra ord om Green Deal och Farm-to-fork osv. Det är inte första gången man passiviserar motståndet genom vackra strofer. Så länge Europasamarbetet står kvar på sin nuvarande grund av fri handel med varor, kapital och människor kan vi inte förvänta oss något annat än fortsatt samma.

Hållbarhet och sociala frågor får alltid stå tillbaka för industri/militär-intressen och ekonomisk tillväxt. Det blir tydligare när det sker kriser och saker ställs mot varandra. Som med kriget i Ukraina och en haltande industri – då faller Green Deal platt och urvattnas. I avsaknad av faktiska lösningar på våra sociala- och miljö/klimat-utmaningar lanseras pseudo-lösningar för att upprätthålla skenet av att man faktiskt skulle kunna nå målet med bibehållna strukturer. Inget fundamentalt behöver ändras menar man. Kolkrediter är ett tydlig exempel.

EU kommer med nuvarande grundlagar aldrig tjäna folkets intressen. Det kan inte göra det. CAP, jordbruksstöden, är en kompensation till bönderna för att ta bort tullarna. Men den kompensationen tjänar endast det riktigt stora aktörerna som har tillgång till kapital och land och driver fram en konstant storleksrationalisering där allt färre brukar allt större mark-arealer trots att jordbruksarealen totalt minskar för varje år. 1 miljon hektar åker i Sverige som har försvunnit skulle kunna ha mättat många magar.

Viss kan vi driva på för en rättvisare CAP, nyanser i ett stöd som aldrig kommer tjäna några andra intressen än de som den är skapad för. Industrikapitalets intressen kommer alltid att ha förtur och inga trender har brutits trots många vackra ord under 30år. Sociala rättigheter och miljöåtgärder är en lyx under goda tider – eller resultat av mobilisering av de som drabbas.

Och det är klart vi ska driva en benhård kritik mot de frihandelsavtal som EU ingår med andra regioner runt om i världen som slår undan benen för både oss själva och bönderna i hos den andra parten. Men samtidigt ska vi inte glömma att EU är ett frihandelsavtal. Det är det absolut viktigaste frihandelsavtalet att mobilisera mot om vi vill åstadkomma faktisk långvarig förändring.

Trots att vi ser det nuvarande systemets begränsningar kommer det inte förändras inifrån. Jag menar att strukturerna inom EU endast kan förändras om utomstående krafter, folkrörelser, bönder osv. blir så starka att institutionen i sig utmanas eller hotas. Ett lågt valdeltagande i EU-valet ger låg demokratisk legitimitet åt sagda institutioner och gör vårt jobb snäppet enklare.

Ja vi har ett alternativ till dagens strukturer. Ett sätt att producera mat som dock kräver andra grundläggande förutsättningar för att kunna bli något annat än en marginell företeelse. Men vi måste likväl vara det lilla exemplet för att visa att vi faktiskt har ett alternativ. Ett alternativt sätt att förhålla oss till naturen och våra resurser samtidigt som vi producerar hälsosam mat.

Ett solidariskt förhållande till våra medmänniskor i närområdet och samtidigt med befolkningen i alla länder som likt oss drabbas av frihandels förstörande mekanismer och som leder till folkförflyttningar, här mest till städerna och på andra håll över hav och genom öken, det är samma mekanismer bakom. Därför måste vi kämpa tillsammans – därför är jag organiserad i NOrdBruk och La Via Campesina. Av samma anledning som vi driver vår gård tillsammans som ett andelsjordbruk. Det är alla delar i att bygga agroekologi med solidaritet som grundplatta och med målsättningen matsuveränitet.

Jag har respekt för den som fortfarande hoppas på förändring inom EU och som la en röst. Men den som säger att hen ska förändra något genom att bli framröstad till parlamentet ljuger. Högernationalismens framgång i EU förändras inte i parlamentet, den striden måste tas alla dagarna mellan valen, det är där det verkliga ställningstagandet sker, varje dag i varje handling. Jag rev min röst och bjöd in till arbetsdag på gården. Ett sätt att bygga motstånd och alternativ istället för att skänka legitimitet till vår tydligaste motståndare.

Det här är min personliga kommentar och representerar inte nödvändigtvis hela styrelsen eller föreningen.

Joel Holmdahl, ordf. NOrdBruk