Vägar fram i frågor om energi och mineraler

Robert Klerfors

Bakgrund och sammanhang

Det finns som bekant en iver dikterad från Bryssel om ökad brytning och utvinning av så kallade kritiska (sällsynta) mineraler. Nu finns tecken på att källan till det, snabbelektrifieringen sviktar. Vidare ser vi tecken på att den snabba omställningen, den gröngråa, nu börjar kantas av barnsjukdomar. Ett tecken är att North Volts expansion har dämpats. Därtill behöver bilismen minska och med det mindre behov av elbilar. Visst kan företeelser/processer i ökad utsträckning drivas med el i framtiden, men tempot i den förändringen behöver ske stillsammare och med eftertanke. Journalisten Arne Müller framhäver i sitt sommarprogram riskerna med den gröna omställningen och förordar mer hoppfulla alternativ. Intresserade rekommenderas att lyssna på programmet Arne Müller 13 augusti 2024 – Sommar & Vinter i P1 | Sveriges Radio. En gröngrön omställning handlar om resurseffektivitet. En betydande potential finns i en decentraliserad och mindre sårbar inhemsk matförsörjning.

Den lågt hängande frukten är fortfarande bortglömd, för brytningsrester innehållande många av dessa sällsynta metaller finns vid såväl aktiva som nedlagda gruvor. Kring LKABs gruvor finns betydande mängder sällsynta jordartsmetaller och fosfater. De sistnämnda kan med enkelhet användas för att framställa i det närmaste giftfri fosforgödning ur deponerade brytningsrester. Den fosforn är raka motsatsen till det giftbemängda avloppsslam som med lömskhet prånglas ut på åkrar i södra halvan av Sverige. Nu förordar inte NOrdBruk att mängder av gödning ska köpas in utifrån, men det är angelägnare att stoppa det skenbara kretsloppet med avloppsslam på åkermark.

En annan näraliggande företeelse som ligger och bubblar under ytan är nationell energisäkerhet. Något som kan öka trycket på att skog och framför allt avverkningsrester ska användas som energi. I det ser jag ett både och. Den positiva uppsidan kan bli att köpare av klenved, läs massaved, får konkurrens.

Många av de tilltänkta gruvorna finns i Sapmi. Traditionellt samiskt naturbruk är sedan tidigare påverkat av naturresursexploatering, bl.a. vattenkraft. EU menar att deras vattendirektiv nonchaleras av Sverige genom att den svenska vattenkraften saknar nutida miljövillkor. Storspelarna inom svensk vattenkraft lobbar hårt för att nuvarande förhållanden ska bestå i de hårt reglerade norrlandsälvarna och Regeringen viker sig i allt väsentligt för det genom att urvattna och förhala den så kallade Nationella omprövningen, vilken förkortas till NAP på byråkratiska. Hur hade förhållande varit om Sverige tagit ILO-konvention 169, Konventionen om ur- och stamfolk, på allvar? Ett första steg är att Sverige ratificerar konventionen. Min tanke är att ILO 169 mycket väl kan vara en murbräcka för att både tämja gruvintressen och miljöanpassa vattenkraften i Sapmi.

Ståndpunkt

Min uppfattning är att NOrdBruk som natur-resursorganisation stenhårt behöver driva linjen att s k kritiska mineraler först och främst ska raffineras ur befintligt gruvavfall. Etablissemanget uppfattning är verkligen åt skogen med tanke på att Ebba Busch med pompa och ståt hävdade att gruvor för ändamålet ska öppnas i Kirunaområdet när EU-potentater var på besök i norra Sverige. Till saken hör att LKAB 2018-07-04 gick ut med pressmeddelandet LKAB utvecklar ny teknik för att producera strategiska mineraler från gruvavfall. * 

Vägen framåt för att driva den här linjen är att samagera med andra skeptiker till tanklös gruvverksamhet. Samiska organisationer, Älvräddarna och Urbergsgruppen ser jag som lämpliga samaktörer. Älvräddarna har på juridisk grund ifrågasatt att lakvatten från en järnmalmsgruva i Pajala ska avbördas till Torneälven.

Metoderna kan vara flera som att ”bjuda in sig till maktens boningar”, gå ut med pressmeddelanden och traditionell opinionsbildning.

* LKAB. 2018. LKAB utvecklar teknik för att producera strategiska mineral.  https://lkab.com/press/lkab-utvecklar-ny-teknik-for-att-producera-strategiska-mineraler-fran-gruvavfall/