ECVC publicerar ”Carbon Farming: A ’new business model’ … for who?”
Den 23 mars publicerade European Coordination Via Campesina en ny analys om carbon farming med titeln ”Carbon Farming: A ’new business model’ … for who?”.
Av de många förslagen i European Green Deal från och med december 2019 är carbon farming ett av EU-institutionernas huvudfokus för närvarande. Det är en av prioriteringarna för det franska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd och ECVC anser att initiativet är extremt farligt för matsuveräniteten.
I publikationen beskrivs de kontextuella, politiska och ekonomiska rötterna till initiativet, som uppmuntrar jordbrukare och mark- och skogsägare att anta metoder som underlättar upptagandet av koldioxid i mark och biomassa, för att bidra till att begränsa klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. ECVC håller med om att det är nödvändigt och lämpligt att vidta ambitiösa åtgärder för att ta itu med klimatförändringarna, men ändå väcker den planerade strategin olika frågor som publikationen syftar till att undersöka.
Samtidigt som en verklig praktisk övergång till agroekologi för bönder är brådskande, mer än någonsin i samband med kriget i Ukraina, har EU:s institutioner i stället beslutat att begränsa sig till en katalog över ”god praxis” som döljer en mängd mycket farliga åtgärder.
I publikationen förklaras varför koldioxidjordbruk i verkligheten är en instabil och ohållbar inkomstkälla för jordbrukarna som skapar enorma osäkerhetsnivåer. Det är en extremt komplex mekanism där många experter och konsultföretag kommer att spela en roll för att försöka standardisera ett jordbrukssystem på ett sätt som bara kan göra mer skada. Mekanismen kommer troligen att skapa förvirring mellan bindning och minskning av utsläpp och kräver både dyr extern expertis som hotar jordbrukarnas självständighet på deras territorium och insamling av en problematisk mängd uppgifter. Effekterna av dessa mekanismer på markinnehavet är ytterst oroande.
De verkliga lösningarna på de problem som det industriella jordbruket medför finns i främjandet av verklig agroekologi från bönderna, där man inte bara tar hänsyn till de ekologiska aspekterna av maten utan även till de sociala, kulturella, ekonomiska och politiska aspekterna. Detta kräver ett mångfacetterat och holistiskt synsätt på jordbrukssystemen som helhet och kan inte sammanfattas i en katalog över metoder.
Europeiska kommissionen presenterar carbon farming som en mirakulös lösning på klimatförändringarna, samtidigt som den inte erkänner de strukturella begränsningarna och den stora fara som det innebär för samhället när det gäller livsmedelssuveränitet och passivitet inför klimatförändringarna. Det är dags att påbörja en verklig övergång till jordbrukets agroekologi och främja ett hälsosamt och motståndskraftigt jordbrukssystem som respekterar naturen och människan.