Jordbruket behövs mer än någonsin

Eva Jonsson

De flesta i Sverige upplever en stor förändring just nu, då priset på bensin och diesel har gått upp kraftigt samtidigt som elen har blivit många gånger dyrare. Men mycket mer, som kan få en mycket större påverkan på vårt land, är att vänta.

Sveriges jordbruksföretag har de senaste åren haft dålig lönsamhet och många har pressats att storleksrationalisera sin produktion för att överleva. Nu drabbas jordbruksföretagen av de kraftigt ökade el- och drivmedelspriserna och behöver i stället sänka produktionen för att överleva, eller helt sluta producera. Dessutom har priset på spannmål stigit, vilket drabbar grisuppfödningen, äggproduktionen och till viss del mjölkproduktionen. Övriga insatsmedel har också ökat i pris, exempelvis konstgödsel. 

Kriget i Ukraina tvingar oss att vakna upp. Sverige behöver ha en självförsörjning på mat och foder som är väsentligt högre än idag för att vi ska klara av att föda landets befolkning och för att vi ska vara mindre beroende av importerad mat och importerat foder. Det svenska jordbruket behöver bli mindre sårbart. Stora jordbruk innebär större åtgång av el och bränsle per producerad enhet. Vid storskalig produktion behövs bekämpningsmedel och konstgödsel vilket småskalig produktion inte behöver. Att vara beroende av importerade livsmedel från industriella jordbruk innebär stora risker – i krigstider som pandemier.

Vårt land har varierande naturtyper, klimat och geologi som vi behöver anpassa oss efter – vi kan inte odla tillräckligt med mat enbart på de södra slätterna. Sverige ser inte ut som Danmark. Sverige har bra jordbruksmark i hela landet och för vår beredskap behövs matproduktion i hela landet – anpassad efter lokala omständigheter. 

Sverige behöver gå mot ett miljövänligt och hållbart jordbruk byggt på agroekologiska principer; minskade insatsmedel, användning av lokalt och förnyelsebart material, god mark- och djurhälsa, ökad biodiversitet och starka positiva kopplingar mellan djurhållning och odling. Även en ökad ekonomisk mångfald och ett kunskapsdelande mellan gamla och nya generationer av bönder som ökar tryggheten för våra livsmedelsproducenter. 

Att forma livsmedelsproduktionen i landet efter dessa principer innebär även en solidaritet gentemot andra delar av världen – när vår självförsörjning ökar här, lyfter även försörjningsbördan från andra platser, och man får då ökade chanser att lokalt anpassa jordbruket efter lokala traditioner och behov. Enligt föreningen NOrdBruk skulle detta innebära ett resurssnålt jordbruk med möjligheten att berika både hälsa och miljö; även de som har intresse att bli bönder skulle få större möjligheter att uppnå sina mål och dessutom möjliggöra för framtida generationer att kunna livnära sig som bönder och producera mat till människor och djur.