Trots allt en SOL-skenshistoria?

En bonde i Hallands skogsbygd i 60-årsldern, som brukar sin lilla vackra byns all jord, mitt i skogen, och vars barn skaffat ”riktiga” jobb och inte kan tänka sig att bli jordbrukare, var tisdagen den 5 september 2006 instämd till Halmstads tingsrätt för brott mot Djurskyddslagen. Han och hans fru är gemensamt ägare av fastigheten och sköter djuren gemensamt, varför man till att börja med kan fråga sig varför inte båda var åtalade – ett kulturbetingat exempel på bristande jämställdhet. Jag tror jag var ensam om att reflektera över den saken. Hursomhelst så har de ett 30-tal mjölkkor samt därtill hörande rekrytering och litet tjuruppfödning, sammanlagt sisådär ett 100-tal nötkreatur. Kan samhället ”lyckas” bli av med dessa båda jordbrukare kan ju marken istället användas att odla ”energiskog” på. Det är ju viktigt i dessa dagar, livsmedel däremot finns ju ”alltid” att köpa billigt på världsmarknaden. Däremot inte energi?

I takt med att det rationaliserats bort folk i jordbruket har mänsklig arbetskraft ersatts av en mängd olika tekniska hjälpmedel. För att till exempel kunna hålla uppbundna kor rena, och friska i klövarna, när det inte längre fanns tid för att dygnet runt ha mänsklig arbetskraft som såg till att skrapa ned träck och urin från båspallen. Något som i takt med ”utvecklingen” förstärkte behovet av ren båspall är också de ändrade foderstaterna, med en överutfodring som gör att korna står med mer eller mindre ständig diarré, ett träck som gynnar uppkomsten av klövröta. Det fanns inte inte heller längre arbetskraft tillgänglig som hade tid att dagligen rykta korna, och så lanserades de elektriska kodressörerna någon gång på 70- 80-talet. I Sverige har vi sedan kriget varit maniskt fixerade vid att göra oss av med mänsklig arbetskraft och ersätta den med ”elektriska” apparater av alla de slag. Och naturligtvis slog lantbruksnämndens rådgivare och Alfa Lavals och Lantmännens säljare också ett slag för kodressörerna.

Men så finns numera ett förbud mot att styra djurs beteende med elektriska stötar, enligt 15 § i Djurskyddsförordningen, där kodressörer inte längre finns omnämnda, men 15 § påstås av åklagaren omfatta även sådana:

”15 § Fixeringsanordningar för svin får inte användas annat än
tillfälligtvis.

Utrustning eller anordning som ger djur en elektrisk stöt i
avsikt att styra deras beteende får inte användas. Anordningar
av det slaget får inte heller finnas monterade i stall, andra
förvaringsutrymmen för djur eller hägn.

Förbudet i andra stycket gäller inte användning av elstängsel.

Undantag från förbudet i andra stycket när det gäller
elektriska pådrivare och elavvisare på fodervagnar”

År 2000 fick den nu åtalade bonden en kontroll från miljökontoret i kommunen (”Offentlig kontroll skall genomföras utan förvarning”, som det heter i §§) och ovetande om något förbud så hängde hans kodressörer där i ladugården. Dock utan att någon ström var påkopplad. De brukade bara ha dressörerna inkopplade i samband med att de tog in sina kor, och framför allt sina kvigor som aldrig tidigare stått uppbundna, för att påminna kor och kvigor om var de skulle lägga gödsel och urin.

Året därpå fick de en ny påhälsning (”Offentlig kontroll skall genomföras utan förvarning” – övervakning istället för TILLIT – det är  ett ”bra”? sätt att bygga ut ”tjänstesektorn” – vi blir varandras övervakare – Staatssicherheit – Stasi?). Den här gången var korna ute på bete och de hade just högtryckstvättat ladugården och höll på att måla så kodressörerna var nedtagna. Alltså inget snack om dressörer. Ett par år gick och en ny kontroll (”Offentlig kontroll skall genomföras utan förvarning”) och då satt kodressörerna på plats, men ingen ström var påkopplad. Nu polisanmäldes den ene av djurhållaren, den av hankön – sådana är elakare, sägs det.

Det blev polisförhör och så småningom åtal. Ärendet skulle upp i rätten i maj i år, men bondens ombud krävde att domstolen skulle vända sig till EG-domstolen för att få ett förhandsbesked, som det heter. Domstolen ställde då  tills vidare in rättegången, men så den 5 september var det dags igen, dock utan att domstolen inhämtat något besked från EG-domstolen.

För bara någon vecka sedan klagade Kommissionen på att svenska domstolar ignorerar reglerna om förhandsbesked, struntar i att fråga EG-domstolen, struntar i EG-rätt.

Dressörmålet har ju likheter med fallet ”Cassis de Dijon” (den franska vinbärslikören som tyskarna ville stoppa för att de menade att den höll för LÅG alkoholhalt – under 25%!!! ) och handlar om fri rörlighet och handelshinder. Det handlar alltså om principen om att den vara (för svenska bönder handlar de svenska undantagslagarna snart om att vara eller inte vara)  som är satt på marknaden i ett EU-land inte får stoppas av ett annat EU-lands nationella särregler: ”National court must not apply national rules on Community law”.  Kodressörer  är inte tillverkade i Sverige utan i annat EU-land – Danmark.

Ytterligare en frågetecken inför ett svenskt förbud mot kodressörer ligger i tveksamheten om de svenska avvikelser från den gemensamma jordbrukspolitiken som Djurskyddslagen i många stycken är, om sådant alls gäller. Svensk lagstiftning skall underställas Europeiska kommissionen (och TBT-avtalet – Trade Barrier Treaty – WTO) för granskning (”notifiering”), det har vi själva beslutat om (sagt ja till). Vid rättegången framkom att Kommissionen var färdig med sin notifiering av Djurskyddslagen först den 17 november 2002 och att det som där godkänts trädde i kraft den 17 februari 2003 (Bl.a. ett godkännande från Kommissionen att Sverige fick införa den nya bestämmelsen om att hästar ska ha tillgång till ligghall – vilket alltså gäller först från 2003, trots att många blivit dömda utan gällande lag dessförinnan). I den notifierade utgåvan av Djurskyddslagen som tryckts efter den 17 februari 2003, nämns inte ordet kodressör, utan förbudet anses ligga i § 15 i Djurskyddsförordningen.  

Något som alltjämt också är höljt i dunkel är ju om Miljöbalken egentligen gäller, den är väl mig veterligt ännu inte notifierad vare sig hos Kommissionen eller hos WTO. Det har varit många konstiga turer kring den frågan, med många egendomliga undvikande svar från ansvariga myndigheter. Hyss, hyss och rykten, varav ett till exempel säger att chefsjuristen på Miljödpartementet missade detta med notifiering och att man sedan dess försökt skydda honom, vad ska man tro? En hund verkar i alla fall var begraven här. För några år sedan ställde jag en skriftlig fråga till Kommerskollegium huruvida notifiering vid Kommissionen var gjord eller. ej Jag fick ett jättekryptiskt  svar som istället för att svara klart ja eller nej på min fråga, sa att den är heller inte notifierad enligt TBT-avtalet. Det var på det sättet jag fick kunskap om att det fanns också ett sådant avtal som Sverige ”skrivit på”.  

Och kodressörerna tillverkas ju som sagt i Danmark. Åklagaren menar  dock att det inte finns något hinder för att köpa sådana (inget köpförbud, alltså fungerar den ”fria rörligheten”), men de får inte användas i Sverige!!!! Allt enligt den s.k. ”svenska modellen”. Det finns sakligt sett inga djurskyddsmotiv för att förbjuda dressörer, tvärtom. Christer Bergsten, vet. med. doktor vid SLU, Skara, och förmodligen Sveriges förnämsta expert på klövproblem (klövröta och liknande), skulle hellre se att de användes än att de förblir förbjudna. Det skulle förbättra klövhälsan något enormt i uppbundna besättningar.  

Christer Bergsten (CB) var kallad som vittne till rättegången i tisdags (2006-09-05) och förutom att han vittnade om de ökande problemen med klövröta, som uppstått sedan många bönder av djurskyddsinspektörer upplysts om att kodressörer inte får användas, så berättade han även hur det gick till när bestämmelsen genomdrevs. En grupp med representanter från en mängd olika organisationer (Djurens rätt tex) och partier hade samlats av Jordbruksverket och beslutet om förbud togs inte på vetenskaplig grund, forskare var  underrepresenterade  och inte lika högljudda som populisterna. Han menade att förbudet är helt och hållet byggt på känslor och inte förnuft.  

Det måste vara ett betydligt större djurplågeri att stå med ständig värk,  24 timmar om dygnet, med infekterade bakklövar, än att korna får en mycket lätt elektrisk stöt någon gång när korna tas in för vintern samt en påminnelse då och då, om det skulle behövas.  CB hade undersökt hur lång tid det tog för en nykalvad kviga att lära sig att med hjälp av kodressör backa så träck och urin hamande i gödselrännan istället för på båspallen. Redan efter en dag hade de lärt sig detta och kom inte längre i beröring med dressören. Kan också nämnas att spänningen i ett vanligt elstängsel (som är tillåtet, se § 15) är 20 gånger högre.

Försvaret visade vid rättegången i tisdags ett videoinslag från SVT:s Västnytt där en reporter intervjuade en bonde som vägrade att ta ner sina kodressörer, och hans distriktveterinär som, trots anmälningsplikt (veterinärer i Sverige är ålagda att polisanmäla sådant som de vet bryter mot lagar och förordningar) tänkte underlåta att anmäla bonden. Han ville inte medverka till brott mot Djurskyddslagens portalparagraf: ”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”, genom att anmäla brott mot Djurskyddsförordningen. – Catch 22! Reportern höll under det att han intervjuade bonde och veterinär handen kring den påslagna dressören utan att det bekom honom det minsta – kan kände knappt alls av den svaga strömstöten, sa han, och han ändrade inte en min som tydde på att det skulle besvära honom.

Problemet med uppbundna kor är ett typiskt nordiskt undantagstillstånd, i större delen av EU går korna i lösdrift. Det hindrar i och för sig inte klövröta om man överutfodrar korna och de hela tiden går i träck och urin överallt  (med både fram och bakklövar i diarréträck) på blöta golv, men kodressörer gör ingen tjänst i sådana anläggningar, så ”problemet” med elektriska stötar från dressörer har man inte. Samtidigt kommer det väl snart att vara förbjudet med uppbundna kor i hela EU, det är redan förbjudet (av EU) att ha ekologiska kor uppbundna.   

Men Sverige har tills vidare fått ett undantag från det förbudet. De flesta ekologiska mjölkbönder har relativt få kor och gamla ladugårdar,. Om förbudet genomförts hade den ekologiska mjölkproduktionen förmodligen kommit av sig. Det gör den väl nu istället när dispensen från EG-förbudet löper ut om några år. Men då kanske de stora mjölkfabrikerna är redo att ta över den produktionen (”Sverige kan förses med mejeriprodukter från 500 st 500-korsbesättningar”, som  de som tror på ”utveckling” säger)  

Med förbud mot kodressörer slås särbehandlade svenska bönder ut snabbare än övriga bönder i EU, emedan uppbundna kor utan dressörer blir smutsiga (om man inte anställer någon som går runt och skrapar dygnet runt) och då blir de svenska bönderna åtalade för smutsiga kor. Åtal för smutsiga kor eller åtal för kodressörer? Var god välj! – svälj? Ska man svälja det? – Som sagt – Moment 22!  

”Beslut eller dom  kommer om fjorton dagar”, i här referat fall.

Jag har bevittnat ett icke ringa antal rättegångar där bönder p.g.a. av den svenska särlagstiftningen åtalats för brott som bara finns i Sverige trots att vi har en gemensam jordbrukspolitik i hela EU – CAP, ”på lika villkor”. Jordbrukspolitiken är det mest integrerade, federativa, överstatliga politikområdet inom EU. ”Integration fortgående, allt snabbare, allt djupare”, är ju mottot för EG och där har jordbrukspolitiken kommit längst, åtminstone i resten av EU, vars medlemmar gick med i EU, väl medvetna om att jordbrukspolitiken är överstatlig och EU:s motto är: ”Integration, fortgående, allt snabbare, allt djupare”. Att det var det saken handlade om underlät man att upplysa svenska folket och svenska bönder om inför folkomröstningen. För att kunna fortsätta att tillämpa undantagslagar utan att någon svensk skulle protestera?

Hursomhelst så har jag vid de rättegångar jag bevittnat aldrig träffat på en så bra lagman (domare), som den i Halmstad, i tisdags. Han lät alla komma till tals och utveckla vad de hade att säga trots att de inte var verbala virtuoser. Han bemötte bönder som jämlika människor, vilket är mycket ovanligt i sådana här sammanhang, Vanligast är att bondesidan knappt får öppna käften innan den avspisas med till exempel ”att det hör inte till saken”, vilket gör att den okunniga nämnden inte fattar någonting utan förlitar sig helt på att åklagaren har förhållit sig neutral i sin utredning (vilket han är ålagd att göra – tro det den som vill) och ”håller på” denne (a). I det här fallet var det en kvinnlig åklagare.  

Eller som det lät i okynnesåtalet (Artikel 7 – ”inget straff utan lag”) mot 77-årige Erik Nilsson (första gången inför rätta i sitt liv), som inte kände till turerna i en rättegång: ”Nu håller du tyst annars visar jag ut dig”. Erik Nilsson, gammal klövvårdare, som upplevt hur förbudet mot kodressörer visat sig i form av klövröta, vittnade i rättegången i Halmstad i tisdags och var väl ungefär lika omfattande i sina utläggningar som i Vänersborg hösten 2005, men i Halmstad fick han tala till punkt utan att bli avspisad. Tilläggas kan att i Halmstad hade tingsrätten inrättat ett system med vittnesstöd som informerade vittnena om hur det går till vid en rättegång och hur de skulle uppträda. Det har jag inte sett vid någon annan domstol.

Och inte nog med allt detta goda – sedan rättegången avslutats dröjde sig lagman, nämnd och åtalade kvar i ett eftersnack, vilket väl måste betraktas som någonting alldeles unikt i svensk rättshistoria. ”Stämningen”, för att skämta till det, var på topp. Alla skiljdes med ett leende på läpparna.

På sätt och vis var det så långt en SOL-skenshistoria, vilket naturligtvis kan förändras till någonting helt annat om fjorton dagar.

Hans R