Ny arbetsgrupp inom FN för bönders rättigheter

Maximilian Isendahl

Den 11 oktober antog FN:s råd för mänskliga rättigheter (Human Rights Council) en resolution om att bilda en arbetsgrupp om rättigheterna för bönder och andra som arbetar på landsbygden. Beslutet togs därmed nästan fem år efter FN:s generalförsamling antagande av UNDROP (FN:s Deklaration om rättigheter för bönder och andra som arbetar på landsbygden) i december 2018. Beslutet är en viktig seger för La Via Campesina som i över två decennier arbetat med FN-systemet som plattform för att lyfta upp matsuveränitet på den globala politiska agendan.

UNDROP

FN:s Deklaration om rättigheter för bönder och andra som arbetar på landsbygden är resultatet av 17 års arbete. La Via Campesina började tidigt att formulera vad som skulle komma att bli utgångspunkten för deklarationen, och under den globala krisen 2007–2008 kom bönders rättigheter upp på agendan i FN. 2009 påbörjades arbetet på FN-nivå med stöd av Bolivia och La Via Campesina var pådrivande.

UNDROP behandlar bland annat rätten till mark, utsäde och skäliga priser, rätten att organisera sig och demokratiska rättigheter. Den finns översatt på svenska att läsa på NOrdBruks hemsida.

Vid antagandet av deklarationen 2018 var Sverige en av endast 8 länder som röstade nej. De andra var USA, Storbritannien, Israel, Australien, Nya Zeeland, Ungern och Guatemala. Läs mer om UNDROP och Sveriges motivering av sin röst på NOrdBruks hemsida (artiklar från 2018–2019).

Arbetsgrupp för bönders rättigheter

Arbetsgruppen ska arbeta på 3 års basis och ska bestå av fem experter som ska utnämnas av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Den ska ha uppdraget att främja implementeringen av UNDROP, bland annat genom att: identifiera utmaningar och brister i implementeringen på alla politiska nivåer; identifiera och sprida goda exempel på dess implementering; samt gynna utbyte och samarbete länder emellan i arbetet för implementeringen.

Omröstningen

Kärngruppen som tog fram resolutionen bestod av Bolivia, Indonesien, Kuba, Gambia, Kyrgyzstan, Sydafrika och Luxemburg. Omröstningen föregicks av uttalanden från ett antal delegater, nämnvärt bland annat Tyskland och Gambia.

Tyskland konstaterade att de lagt ner sin röst vid antagandet av UNDROP, men att regeringen sedan dess har lagt större fokus i frågan och stödjer nu resolutionen fullt ut.

Gambia föreföll vara den mest engagerade förespråkaren av resolutionen:

Antagandet av UNDROP var en milstolpe i erkännandet av den avgörande roll som våra landsbygdssamhällen spelar för livsmedelsförsörjningen, bevarandet av den biologiska mångfalden och kulturarvet. Den kommande resolutionen och genomförandet av UNDROP är ett bevis på fortsatt engagemang. (…) Vårt kollektiva stöd för resolutionen kommer att återspegla vår strävan att stärka dessa samhällens rättigheter och se till att de har tillräcklig tillgång till resurser, rättvisa marknadsmöjligheter och skyddas mot exploatering. Vi ser framför oss en värld där böndernas och landsbygdsarbetarnas rättigheter inte bara är ord på papper utan en levd verklighet.

Sammanlagt röstade 38 länder för, 7 avstod sin röst och två röstade nej. Sverige kunde inte rösta då de inte har en plats i rådet.

De två som röstade nej, USA och Storbritannien, samt flera av de som avstod sin röst, hänvisade till att de är kritiska mot de kollektiva rättigheter som UNDROP stödjer*, samt att mänskliga rättigheter ska vara universella – nya rättigheter ska inte ges till vissa grupper. Här ska dock påpekas den breda definitionen av rättighetshavarna enligt UNDROP, som inkluderar alla som kan tänkas vara i behov av deklarationen.

* Kollektiva rättigheter som nämns i UNDROP är ibland annat:
1. Rätten till kollektiv prisförhandling,
2. Individuella och/eller kollektiva rättigheter till mark,
3. Individuella och/eller kollektiva rättigheter att uttrycka sina lokala seder och kultur, in enlighet med mänskliga rättigheter.
4. Individuell och/eller kollektiv rätt att protestera mot brott mot mänskliga rättigheter
5. Individuell och/eller kollektiv rätt att fritt engagera sig i traditionella metoder för jordbruk, fiske, boskapsskötsel och skogsbruk samt att utveckla samhällsbaserade kommersialiseringssystem.

Resolutionen I sin helhet, samt inspelningen från omröstningen med alla anföranden går att hitta genom att söka på A/HRC/54/L.11.